Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia. II. Visby stift under Spegels ledning. (Forts. o. afslutn.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 H. LEVIN
visitationer, han de första åren af sin vistelse på Gotland före-
tog. I allmänhet voro förhållandena tillfredsställande. Under-
stundom framlyser dock, äfven där församlingen ej ville fram-
ställa direkta anmärkningar mot sin pastor, att ett och annat
icke var, som det borde varau I Ejsta förklarade församlingen,
att ingen försummelse förekom i pastors ämbetsförvaltning och
ingen förargelse i hans lefverne. Spegel har i protokollet gjort
ett tillägg. »Men andra men te det allt ej vara så riktigt utan
pastoren, som med de förnåtasta socknemännen besvågrad är,
hafva oförskyldt fått det goda vittnesbörd.» Kyrkoherde var
Hans Pedersen Ejstadius, hvars lif ej torde ha varit så all-
deles exemplariskt. 1 I Eskelhem har Spegel antecknat, att
socknefolket ej hade något klagomål vare sig mot pastors eller
kaplanens lefverne, »viljandes intet röjat, fast de visste något
fel». Och då församlingen i Othem, hvars kyrkoherde var
den förut omnämnde Axel Hornschild, mot hvilken svåra klago-
mål gång på gång förts i domkapitlet, tillspordes om sin pastor,
»tego de alla stilla, viljande hvarken säja ondt eller godt om
honom». I allmänhet fann Spegel dock prästernas lif »krist-
ligt och exemplart».
Under sina visitationsresor hade Spegel äfven tillfälle att
pröfva sina prästers ämbetsgåfvor, särskildt såsom predikanter.
Visitationsakten inleddes nämligen med predikan af församlin-
gens pastor. Förekom därvid något anmärkningsvärdt, har
han antecknat det i protokollet. Så anför han om kaplanen i
När, att det om honom förspordes, att han var i sitt lefverne
ostrafflig, »i sitt ämbete så, som det då uti själfva verket rön-
tes». I Klinte förklarade kyrkovärdeirne, att gudstjänsten för-
rättades väl och ordentligt, »åXXä ij å/iÅikia xov legéoDg oq^ååQa^,
tillägger Spegel. I Lärbro gåfvo kyrkovärdarne å församlin-
gens vägnar sin pastor godt vittnesbörd, men visitator fann,
att »hans predikan var på den dagen intet synnerlig». Där
pastor kände sin svaghet, hände väl, att han sökte komma
ifrån profvet, för hvilket ändamål undanflykter söktes. Pastor
i Gärda klagade »sig så trångbrystug vara, att han ej kunde
predika och låta mig höra sig».
* Se Lemke, Herdaminne s. 306.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
