Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Herlenius. »Predikare-Lena» eller »Hvita Jungfrun». Ett litet bidrag till kännedom om de andliga rörelserna inom Linköpings stift från 1800-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 E. HEKLENIUS
Så småningom ljusnade det, och vägen gick genom en härlig
grön äng, hvarefter de kommo till himmclshOga trappor af
klart guld, hvilka de började stiga uppför. Nedanför sig kunde
hon då se de fördömda arbeta i eld och lågor under gråt och
tandagnisslan. Till sist kommo de till en port, och då den
öppnades» uppenbarade sig för henne himmelens hela härlighet,
hvilken hon i hänförda ordalag beskrifver. — Därefter fram-
trädde »en grym man, faslig att se uppå>, och han sökte rycka
henne med sig och störta henne i den djupa dyn, men hon
frälstes därifrån af den skinande mannen, som efter en stunds
strid trampade den andre under fötterna. — Sedan fördes hon
in genom ännu en port till en ännu större härlighet, och hon
säg Fadren och den Helige Ande sitta på sina troner, men
den mellersta tronen var tom, hvilket fyllde henne med bedröf-
velse. Då uppenbarade sig för henne hennes ledsagare som
människosläktets återlösare och visade henne sitt rikes här-
lighet, med löfte, att hon i sinom tid skulle få del i detta rike,
fastän hon först måste genomgå mycken bedröfvelse. Därefter
tog han henne i sin famn och bar henne tillbaka till hennes
säng igen, hvarvid hon vaknade.
Helenas dröm väckte uppseende uti hela trakten, och
hennes själasörjare, den för sin originalitet kände prosten Anders
Brauner, började intressera sig för henne och sökte medelst
samtal och faderlig undervisning att stilla hennes oro och lugna
hennes upphetsning. Öfverallt i hela S:t Annse socken blef
hon emellertid ett föremål för undran och stridiga omdömen.
Hon hyste vid denna tid en ifrig längtan efter den heliga
nattvarden, hvilken dock ej ^unde gifvas henne på grund af
hennes ungdom, men prosten lofvade henne, att hon vid tolf
års ålder skulle få åtnjuta den, hvilket ock skedde, troligen
emedan hon åter blifvit sjuk, så att han antog, att hon ej
skulle lefva länge.
Helena tillfrisknade dock, och snart inträffade med henne
en förändring. De himmelska rösterna tystnade, och hon bör-
jade sysselsätta sig med världsliga bestyr och kunde till och
med deltaga i ungdomens nöjen och förströelser. Sitt förra
tillstånd höll hon för dårskap och kunde med ringaktning yttra
sig därom. Dock kände hon tomhet och oro i sist innersta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
