Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Herlenius. »Predikare-Lena» eller »Hvita Jungfrun». Ett litet bidrag till kännedom om de andliga rörelserna inom Linköpings stift från 1800-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»predikabe-lenä.» ellbb »hvita jtjnofrun» 179
tillfälligrtvis ej voro i ordning, nekade hon att predika. Hennes
predikningar voro vanligen af väckande art, och hennes lätthet
att tala förvånade många. Prästerna blefvo oroliga öfver det
uppseende, hon väckte, och i Gryt lyckades man på socken-
stämma utverka, att hon skulle förbjudas uppträda i denna
församling. ^ Många sågo ock med ovilja hennes företag och
sökte hindra henne därifrån, men förgäfves. Själf påstår hon
sig hafva varit utsatt för förgiftningsförsök på flere ställen, så’
att hon ej vågade förtära annan mat än den som framsattes
af dem, som hon visste vara sina vänner.
I juni 1807 hegai sig Helena från Kalmarsockname till
Yxnerum och Åtvid, och på det senare stället ombads hon en
gång att »tala ordet». Hon undanbad sig, emedan hennes hvita
kläder voro smutsiga, men då en gammal kvinna erbjöd sig att
tvätta dem, lofvade hon en afton att viilfara deras begäran.
Emellertid hade komministern i Yxnerum, C. E. Sundelius^
insändt begäran till kronobetjäningen om hennes häktande, och
samma kväll blef hon gripen, omedelbart sedan hon gått till
sängs, och genast förd till Linköping, där hon insattes i slotts*
fängelset. — Vid de förhör, som med henne anställdes, förkla-
rade hon envist, att hon ingalunda kunde eller ville afstå från
att predika, »så ofta anden säger henne, att hon därmed gagnar
Guds församling» i och de samtal, som slottspredikanten, magi-
ster Stenkula, »en man med goda förestäUningsgåfvor», hade
med henne, voro utan verkan. — Som Helena hvarken ägde-
föräldrar eller anhöriga, som kunde taga vård om henne, och
då hon ej var arbetsför och således ej kunde sändas till spinn-
huset, men då ej heller ansågs rådligt, att hon lämnades till-
fälle att ytterligare förvilla folket, så hemställde Landshöfdings-
ämbetet i skrifvelse till Seraphimergillet, att Helena tills vidare
måtte intagas på Vadstena hospital, »dock i särskildt rum utan
att hopblandas med de egentliga dårarna».* Detta beviljades,’
och Helena förpassades den 6 juli till Vadstena, där hon skulle
intagas och försörjas i särskildt rum samt hållas till tjänligt
arbete under mild behandling.^
’ Sockenstämprot. nov. 1806
’ LinköpiDgs landskanslis bref, 20 juni 1807. Vadstena landsarkiv.
^ Bref fr. Scraphimerordens gille till landsh^dingen, 30 juni 1807. FAnge^
pass, utftrdadt 6 juli 1807. Vadstena hospitals räkenskaper. Landsarkivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
