Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Josef Helander †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2$2 TILL MINNET AF J. HELANDER
Ljusa, klara blick, nu släckt och brusten,
blida röst, som tystnat, aldrig mer
ser och hör jag eder, och förlusten
sår och sveda åt mitt hjärta ger.
Men mot sorgens moln, som mörka tätna,
skimrar ljus hvar hågkomst från din dag;
oförgätliga och oförgätna
stå för mig ditt lifs, ditt väsens drag.
År ha flyktat, se’n vi som studenter,
eldade af framtidstillförsikt,
möttes i ett samfund, hvars konventer
vigdes blott åt drömmar, säng och dikt.
Yngst och mest försynt du var i ringen,
ofta ej din stämma tystnad bjöd,
men närhälst din genius lyfte vingen,
själfullt, rent och skärt dess tonfall ljöd.
Var det därför att så strängt du dömde
om dig själf, som snart din lyras ljud
sällan hördes mer? Du blygsamt gömde
hvad du stundom klädt i toners skrud.
Men hvad forna skalder skänkt af diktning
du som forskare i dagen drog,
och med tidigt helgad sinnesriktning
främst du helig sång tillvaratog.
Spegels harpodikt» hvars ådra vällde
ur ett hugstort, trosstarkt tidehvarf,
i en grundlig pröfnings ljus du ställde,
som mer dyrt oss gjorde detta arf.
Psalmens studium allt mer dig lärde
älska kyrkans häfder, och du fann
mången uppgift där, hvars höga värde
helt din unga forskarifver vann.
Ödmjuk pietet din gärning ledde,
samvetsgrann het var dess främsta lag,
och i hoppets solskensglans sig tedde
din på löften rika framtidsdag.
1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
