Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. (Forts. fr. 5:te årg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NII^ GRUBBS LIF OCH VERKSAMHET 69
att med bröllopet i Kana intet annat borde förstås än krop-
pens och själens förening i människan, och att Maria betyder
själen. Som de emellertid förmärkte, att sådant var en gden-
skap, så började en del af åhörarne att le, hvarför han lika-
som af andens nit skulle straffa dem, hvarvid han yttrade, att
en del af dem vore Guds barn och ville höra Guds ord, en
annan del djäfvulens barn, som icke ville höra. Sedan han
predikat i ungefär 2 timmsir, förklarade han, att hvad han dit-
tills sagt endast var ingången, men att han likväl nödgades
sluta för åhörarnes skull, hvilka han fann ovillige att höra.
Hade han fått hålla sin predikan till slut, så skulle de hafva
fått höra mycket. Möör afgaf emellertid inför konsistorium
den förklaringen, att han på folkets trägna anhållan endast
läst för dem ur en postilla.
fi) Sammankomstemas påstådda verkningar,
a. Förakt för Guds ord och den allmänna gudstjänsten.
Bland de för Kungl. Maj:t uppgifna verkningarna af de
öfverklagade sammankomsterna namnes såsom en af de främ-
sta förakt för Guds ord och den allmänna gudstjänsten. Redan
i sin tryckta berättelse hade Grubb visat, att en sådan verkan
som den nämnda icke med rätta kunde tillskrifvas den an-
gifna orsaken. I redogörelsen för skriftväxlingen mellan
Telin och Grubb hafva vi sett den sistnämnda framhålla den
motsägelse, hvartill anklagarna gjort sig skyldiga genom att
såsom Guds ords och gudstjänstens föraktare anklaga samma
personer, som de förklara drifva den läran, att man skall
bedja, läsa, sjunga natt och dag, öfvergifva allt världsligt och
fara efter fullkomligheten. Grubb yttrar vidare § 28 1
den nämnda berättelsen med afseende på ifrågavarande sak:
»huru kan man nu säja, at dessa vahnvörda och förakta Guds
Ord, emedan de äfven därföre tadlas, at de alt för mycket
hänga vid Guds Ord? Likaledes förhåller det sig med til-
mälet af Gudstienstens förakt. Tänck! de samme klagas här
un för vahnvördare och förachtare af Gudstiensten, om hvil a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
