Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. (Forts. fr. 5:te årg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 EDVARD WERMCRANTZ
förklaring uppenbarligen onödigt att för sin del ingå i någon
ytterligare utredning af föreliggande fråga. Han yttrar blott,
att denna deras beskyllning städse skall blifva angifvarne till
en åminnelse af deras emot sanningen och samvetet stridande
figmenter och oförskämda tillvitelser till deras oskyldiga nästas
förklenande.
d. Upplösning af familjehanden.
Upplösning af familjebanden hade ock uppgifvits såsom
en af sammankomsternas verkningar. I sin första skrifvelse
till Kungl. Maj:t hade konsistoriet härom yttrat: »Äkta per-
soner, föräldrar, barn och tjänstefolk äro sins emellan skilj-
aktige: den ene maken förmår ej afråda den andre därifrån:
barn och tjänstefolk förhålla sig annorlunda än vederbör mot
sina föräldrar och husbönder, så att när de vilja afhålla sina
barn och tjänstefolk ifrån sådana sammankomster, uppsätta
de sig däremot, vilja icke arbeta, föregifvandes sig ingalunda
böra lyda köttsligt och världsligt sinnade föräldrar.»
Till försvar gent emot denna anklagelse yttrar Grubb
bland annat följande: »Änteligen angifves ock såsom et säll-
synt oväsende, at ächta personer, Föråldrar och Barn, samt
itenstefolck äro här sins emellan skiljachtige ; h vilket väl är al-
deles sant och ingen bättre än jag vet, som så offta har hördt,
huru fromma ächta personer, Barn och tienstefolck med tårar
beklagat sig hos mig öfver sina makar, föräldrar och hus-
bondefolck, hvilcka icke hafva kunnat tåla at de fruchtat Gud
särdeles om Sön- och Högtidsdagarne, då de eij tillåtit dem
fliteligen gå i Kyrckian, och sedan ytterligare hemma tilbör-
ligen helga Sabbatsdagen utan bemött dem ibland med denna
gensägelsen: Wij täncke ock at blifva salige, fast vtj intet
så offta löpa i Kyrchian, De senare hafva ock achtadt på de
förra i alla rum, när desse för nöd skull, och at intet förbittra
de andra, effter de det eij kunnat lida, gådt afsides at i hem-
lighet bedja, läsa och betrachta Guds Ord. Men angifvarne
lära här vid intet kommit ihog Christi språk, Matth. lo: 34.
35. 36. effter de intet skämma sig at utföra det såsom et
elakt tekn, hvad just alle fromme Lärare anse för et godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
