Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. (Forts. fr. 5:te årg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2 KDVAKD WKRMCIUXTZ
dömande, men besinna eij, at mången af dem sielfva denna
synden på margehanda vijs aldravärst begått och dymedelst
varit jämväl sielfve mycket skulden der til, at andre kan skie
blifvit upprörde af kött och blod til at bemöta dem på samma
sätt igen. Hvarföre hafva de i detta fallet icke Vcirit så snälle
med mennisklig svaghets mantelen, som de färdige åro, at
dermed skyla de eljest lideriigaste gierningar, hvilcka en ähr-
bar hedning icke ens försvarar, som svalg och dr3xkenskap.
och den gruf veliga svordoms lasten etc,» ^ . . . .
c. RäU förhållande med a/seende på den heliga natlvarden.
Såsom en följd af den läran, att ingen kunde värdigt
begå Herrens nattvard, förrän han kommit till en ogemen
syndaånger och blifvit fullkomligt omvänd, hade i konsistoriets
anklagelseskrift uppgifvits, att anhängarne af den ifrågavarande
religiösa rörelsen i Umeå i förstone, af fruktan att ovärdigt
begå nattvarden, innan de blifvit fullkomligt omvände, afhöllo
sig ifrån den väl två eller tre år. Häröfver afgifver Grubb
följande förklaring: »Där någon skulle så många åhr af hålla
sig där ifrån, utaf föracht för det heliga sacramentet och der
til bruka berörda invändning, så bör en sådan, enär det >ntter-
ligit blir, anses som en ogudachtig, och tiltalas som en ocluSster:,
ef f ter Kyrcko-Lagen Cap. XI. §. 2. Men giör han det af svag-
het eller af en sanfärdig fruchtan, så förstår jag intet annat,
än att man bör lämna honom privilegia conscientiae erroneae.
afflictae et tentatae, och att siälesörjaren altså åligger, genom
Guds ords krafft söka at underrätta, upmuntra och leda honom
til en rätt förtröstan på sin Frälsare, tå han, utan sitt svaga
samvetes förkränckande, kan begå den heliga nattvarden; men
intet tvinga honom där til tvärt emot sin conscientiam erro-
neam ac tentatam; derföre ock Kyrcko-Lagen Cap. IL §. 2.
förbiuder at släppa dem til Herrans Nattvard, hvilkas samvete
är af någon sådan anfächtning besväradt, förr än de genom
bättre undervisning föras till rätta. Nu tilstår jag gierna, at
här i församlingen offta sådane sielfve kommit til mig och
* En sannfiirdig berättelse sid. 41 — 44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
