Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. (Forts. fr. 5:te årg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il8 EDVARD WERMCRANTZ
afsides från de andra en liten stund dels för att slippa störas
af honom, dels för att låta honom sig och andra till varning
skämmas för sitt beteende. Detta hade alltså skett, icke där-
före att gossen icke kunde läsa, som klagoskriftens författare
falskeligen uppgifvit, utan på grund af hans störande uppträ-
dande vid katekisationen, hvarför han ansåg sig icke hafva
gjort sig skyldig till något straffvärdt genom nämnda åtgärd.
Beskyllningen för okristligt och obarmhärtigt dömande
och fördömande tillbakavisades likaledes såsom obevislig och
falsk både med af seende på Grubb själf och de andre präs-
terna i församlingen. Men på samma gång förklarade Grubb,
att han gärna tillstod, att när han och hans ämbetsbröder vid
katekesförhören funnit personer, som aldrig velat inhämta den
enfaldigaste och till saligheten oundgängligen nödvändiga kun-
skapen, mycket mindre lefva därefter, utan i lo å ii års tid,
år ifrån år, förblifvit i sin okunnighet, oaktadt alla varningar,
förmaningar och böner, de användt på dem, de då efter Guds
egen befallning Hes. 33: 8 icke dömt dem, utan kungjort för
dem Guds dom, nämligen att, om de därefter som förut fort-
fore att förakta Guds ord, icke ville låta sig undervisas däruti
och lefva därefter samt intill ändan framhärdade i en sådan
ogudaktighet, de då aldrig kunde blifva salige, utan måste
blifva evinnerligen fördömde. Detta hade de gjort i det syfte,
som Gud själf i det anförda bibelstället angifver, nämligen att
den ogudaktige måtte taga sig till vara för sitt onda väsende.
Med afseende på anklagelsen att hafva nedsvärtat herdar
i främmande församlingar öfver hela riket uttaUir Grubb den
förhoppningen, att hvcir ärlig och förnuftig människa skall
hålla honom för beskedligare. Han kände själf många rätt-
sinnige och nitälskande lärare, men minsta delen af hela rikets
prästerskap och hoppades, att många honom obekante rätt-
sinnige lärare funnes. Men på samma gång förklarade han,
att ibland präster både norr- och söderut kunde finnas sådana,
som oförsvarligen förestode sina församlingar, lämnade dem
i okunnighet i fråga om deras kristendom och det oaktadt
admitterade dem till den heliga nattvarden. Därom hade han
blifvit öfvertygad genom dem, som från främmande försam-
lingar kommit till Umeå och vid förhör knappast visat något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
