Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. (Forts. fr. 5:te årg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 EDVARD WERMCRANTZ
tog på sin ed, att Hernodius ej var närvarande, när hon ut*
lämnade tröjan.
Häradsrättens utslag är efter ingressens uteslutande af
följande lydelse: »EhuruvåU häradsrätten misstänkt förekom-
mer så väl herr Anders Hernodii som hustru Malin Lars-
dotters gjorda berättelse, att kyrkoherden magister Billes svarta
klädeströja skulle levereras bonden Sven Mosesson till att
bruka för köld på sin resa till Ångermanland, emedan han
hade sin gård allenast Vie mil vid pass ifrån prästgården
under samma väg, som han sig begaf, därest han ock tagit
sig både skor och strumpor, rock och tröja, som han berättar,
likväl och som hvarken herr Anders eller någon annan här-
tills är öfverbevist om den vidskepliga inbillning och vantro,
som Sven Mosessons berättelse innehåller, nämligen att finnen
Olof Påhlsson skulle af tröjan kunna se, hvad sjukdom som
kyrkoherden hade, och antingen han skulle den öfvervinna
eller med döden af gå; ty kan häradsrätten för denna gången
intet vidare härutinnan göra, viljandes dock, hUru samma ärende
häradsrätten denna gången är förekommet, högvälborne herr
baron och landshöfdingen samt högvördige herr biskopen och
de höglärde herrar consistoriales vid handen gifva, som torde
sig yttra, om därvid vore något vidare att påminna och
företaga.»
»Såvida icke», yttrar komminister Modhi med anledning
af detta protokollsutdrag, »häradsrättens misstanke, att pigan
Malin Larsdotter har med falsk ed befriat pastor Hernodius
från Sven Mosessons grofva beskyllning, är grundad, har han
honom äfven som mig beljugit.»
Sven Mosesson förklarade sig icke hafva något att an-
märka med anledning af Modins nämnda memorial, men in-
lämnade en förteckning på några vittnen, som han önskade
få i målet hörda, hemställde dock till kommissionens godt-
finnande, om de borde höras eUer icke. Kommissionen resol-
verade den I o augusti, att, då enligt den af Modin afgifna
förklaringen det allenast rådde ett missförstånd i orden mellan
honom och Sven Mosesson, den icke fann nödigt höra de upp-*
gifna vittnena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
