Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - A. Bratt. Tolkning af Smålandslagens kristnubalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tolkning af Smälandslagens krlstnubalk. ^
Den fornsvenska text, hvaraf jag här nedan skall gifva
en öfversättning, återfinnes i tvänne handskrifter af Magnus
Erikssons allmänna landslag, den ena på Skokloster, den andra
i arnemagneanska samlingen i Köpenhamn.
Att den ifrågavarande texten, som innehåller stadganden
rörande kyrkliga förhållanden, tillhört en landskapslag, kan
icke vara tvifvelaktigt, då den i allt bär just landskapslagens
äkta prägel. Så t. ex. återfinna vi här de för landskapslagarna
karaktäristiska »verslämningarna».* Äfven denna lag talar
liksom de andra landskapslagarna stundom i första person
pluralis, en erinran om, att dessa i den form de föreligga varit
lagfmännens muntliga föredrag för de till tings församlade
bönderna af de för deras lagsagor gällande rättssatserna. Slut-
ligen skulle ock kunna påpekas, att ej häller denna lag är
främmande för de i landskapslagarna då och då förekommande
skämtsamma infall, hvarmed de föredragande lagmännen för
att hålla tingsmeninghetens uppmärksamhet spänd under det
ofta nog tröttande uppläsandet velat krydda sitt föredrag.
Kan det alltså icke anses tvifvelaktigt, att denna lag är
en del af en landskapslag, återstår i alla faU tiU besvarande
den frågan: af h vilken landskapslag?
^ Denna uppsats skrefs v. t. 1904 fOr nordiska seminariet i Uppsala. Jag
äterigifver den hAr med uteslutande af alla språkliga anmärkningar, som ej för för-
stående af lagen spela någon roll. För åtskilliga värdefulla råd och rättelser, som
jag nu tillgodogjort mig, står jag i tacksamhetsskuld särskildt till professorerna A.
Noreen och O. v. Friesen.
’Se E. H. Lind, Om rim och verslemningar i de svenska landskaps-
lagame, 73, 82, 88.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
