Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - A. Bratt. Tolkning af Smålandslagens kristnubalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOLKNING AF SMIlaNDSLåQENS KBISTNX7BALE 15I
försedd med en latinsk öfversättning, Schlyters med ett glossar.
Indelningen i »flockar» härstammar ock från Schlyter. Min
tolkning är gjord efter Schlyters text med följande undantag:
fl. 2 pr. läser jag i öfverensstämmelse med den arnemagne-
anska handskriften sifcunum i st. f. syzkenom och fl. 4, § i
likaledes i öfverensstämmelse med nämda handskrift huart i
st. f. tuiri. Fl. 17, § I läser jag wintrcB i st. f. winncB, se
härom vidare Schlyters text sid. iio, not 55. Fl. 18 pr. synas
båda handskrifterna ha mcBllin sinncB arfwcR; sammanhanget
visar emellertid, att mellan mcEllin och sinnce måste vara ute-
glömda orden sin ok.
Guds och den heliga Marias frid vare med oss, som hit
födcis och hädan fara.
De vare alle skyldige gifva gisslan och g^^ud, * som ej
äro biltoge eller bannlyste — alle de som bo mellan Mjöhult
’Och Mörtlek och mellan Bråtabäck och Björkö.*
’ Fsv, grup betyder eg. gäng (jfr lat. gressus)^ sedermera spec obehindrad
gäng (Noreen, Ark. f. nord. fil. VI, 382). I lagspräket betecknar ^tm^ en provi-
sorisk fridsfOrsäkran, som gafs konungen, då han på sin eriksgata kom från ett
landskap till gränsen af ett annat, och som råckte till hyllningen på tinget, dftr det
definitiva fridsförhållandet mellan konung och folk kom till stånd. (Se Hilde«
brand, Sveriges Medeltid II, 21).
’ Enligt Schlyters fOretal till denna lag ftfvensom hans ofvan citerade afhand-
lingar skulle denna mening utgöra en s. k. interpolation. Den skall nfiml. enligt
Schlyter ha tillhört lagens nu förlorade konungsbalk och varit antecknad i margi-
nalen af en handskrift, men genom en afskrifvares misstag inkommit på sin n. v.
plats. Det må väl erkännas, att dylika interpolationer ingalunda äro några ovan-
liga företeelser äfvensom att ett stadgande ang. gisslan och grud svårligen kan ha
sin rätta plats i en kyrkobalk. Men å andra sidan stöter Schlyters hypotes på en
stor svårighet: ha vi här verkligen en konungsbalken tillhörig marginalanteckning,
frågas, hvarför denna ej blifvit gjord i marginalen till denna balk utan såsom nu
gifvetvis skulle varit händelsen i marginalen till kyrkobalken. Interpolationshypo-
tesen behöfver så mycket mindre antagas, som själfva kyrkobalken egentligen icke
kan anses börja förrän med den följande meningen: 9Nu skola män fara till ting»
etc. De föregående styckena äro nämligen en inledning till hela lagen. För en sådan
är det helt naturligt, att den börjar med att åkalla Guds och jungfru Marias nåd
för lagsagans inneby^are och därefter uppdrager lagsagans gränser. Ett egentligt
stadgande om skyldigheten att gifva gisslan och grud kan svårligen föreligga i detta
kortfattade omnämnande — ett utförligare stadgande har måhända förekommit i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
