Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - G. Aulén. Ett och annat från H. Reuterdahls Lundatid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mr OCH ANNAT ’9b1k h. bscdterdahls lundatid 169
han framför aOt frän Sclileierma:chers rusäcannnare; han var
den förate och på samma gäng den mest bet^^nde svenske
Iftrpngen till denne den prote^antiska teologiets store ny-
danare.
Sådana Usikters fonfäktande å ena sidan, och den sträng-
het å andra sidan, med hvittcen Kenterdahl i qvartaläkriftens
recensioaer gick till rätta med samtnkia svendc teologisk litte-
ratur, väckte naturligtvis det största uppseende och på sina
håll också -förargelse. Det skarpaste angreppet på den sven-
ska »trögheten» och »läcgfltigheten» för teologiskt vetenskap-
ligt arbete riktade Reuterdahl genom sin 1832 iitgifna skrift
»Om det tiieologiska studimn med särslcildt hänseende till Sverige»
— en sannskyldig straffpredikan, hvilkens skarpa och satiriska
ord icke kunde undgå att väcka ovilja, idke minst därför att
den väl i det stora hela var träSfande. Ett bref, som Reuter-
dahl vid denna tid Ärifvit till C. F. atf Wingård, visar, huru
en af kyrkans mest framstående och på samma gång mest
konservative biskopar uppfattade Reuterdahls verksamhet och
huru denne på ett lugnt och föraktigt sätt, men icke desto
mindre med all skärpa försvarade sina åtgöranden. »För det
bref, hvarmed V. Biskopen täckts hedra mig, får jag aflägga
min djupaste tacksägelse. Det har tillskyndat mig mycken
glädje. Obekant var mig icke, att V. Biskopen ogillade åt-
skilliga af de meningar, som i mina äcrifter blifvit framställda.
Jag vis^e väl, att jag i V. Biskopen ibgde en likaså kunskaps-
rik som skarpsinnig domare, men jag kunde «j hoppas, attt
den sidm of tingen, som visade sig {6r mig, såsom den huf-
vudsakKga, också för V. Biskopen skulle hafva något synner-
ligt värde. Jag kunde således icke heDer för min sista skrift, ^
bvilken väl idke förnekar -sitt syskonförhåBande till de öfriga,
vänta mig något •särdeles gynnande omdöme. Så mycket
mera fägnande var det bifall, som Biropen tilldelar densamma.
Skriften är för öfrigt ingentmg mer *n en Hiskrift, ifall den
förtjänar att kallas detta. Hvad som däri säges kan blott be-
höfva sägas för Sverige och för det närvarande Sverige. Att
en utlänning däri skulle finna något intresse, kan jag €3 väl
förestäUa mig, äfvensom jag önskar och hoppas, att den inom
^ Om det tfaeologi^ka «tiidiiim med sfirakfiAt bftnseende till Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
