Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - G. Aulén. Ett och annat från H. Reuterdahls Lundatid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 GUSTAF AULÉX
Lund 7 nov. 1846.
Jag kan med sanningen säga, att jag icke haft en ledig
dag... Hvad skrifvandet beträflfar, så ligger så mycket äm-
betsskrifveri på mig,’ att pennan börjar vara mig alldeles mot-
bjudande, och nästan all enskild och affectionskorrespondens
blifvit satt till sides . . . Jag börjar känna mig trött. Det som
lägges på mig är alltför mycket olikartadt. Jag kan icke med
erforderligt nit och intresse behandla allt. Jag blifver allt mer
och mer såsom en af de många tröttkörda hästarna i vårt
land, af hvilka till slut intet mer duger än huden. —
[Tegfnérs död omtalas]. Då jag tänker på honom, hur han
var i de sista veckorna, (jag såg honom för 5 a 6 veckor
sedan, då han besökte sin son i Skåne), är jag glad, att han är
borta. Då jag däremot tänker på allt det stora och harliga,
som hos honom var nedlagdt, och som, om det icke blifvit
missbrukadt, kunnat göra honom till en af sin tids och alla
tiders störste, så måste jag djupt och innerligt sakna honom.
Jag saknar honom äfven som gynnare och vän. Äfven i sin
maktlöshet hade han för mig ett varmt hjärta, Hans namn
skall alltid af mig välsignas.
Stockholm 25 febr. 1848.
Man kan väl rädas både för sig och andra, när man
hörer, huru det öfverallt sorlar och sjuder bland folken. Hvad
skall häraf blifva? Jag ställer ofta för mig tvänne frågor;
den ena: hvad öde väntar de europeiska staterna under de
närmaste decennierna? Är icke framåtgåendet till republik,
till atomistik, till upplösning synbart? Blifver icke monar-
kismen och med den alla de ideella intressena och krafterna
svagare? Är icke en ny sakernas ordning i antågande? Men
kan väl denna vinna erkännande utan — ett förfärligt blod-
dop, utan ett kärlekslöst förstörande af hvad som i den gamla
ordningen gäller som det högsta och ädlaste? Och den andra
frågan: Huru skall under en sådan sakernas ställning indivi-
den förhålla sig, nämligen den individ, som med all den insikt
som han hos sig kunnat utveckla, håller sig fast vid den gamla
sakernas ordning och icke kan förmå sitt hjärta att öfvergifva
den? Skall han försöka att stämma strömmen, hvilket är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
