Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Om Laurentius Petri’s förmenta karaktärssvaghet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LAURENTIUS PETRIS FÖRMEKTA KARAKTXKSSVAGHET 20g
ensam om sin klandrade mening. Vi ha erinrat om att örikets
råd» delat den, men det får icke heller förgätas, att med
honom Mälarstiftsbiskopame NlCOLAUS Olai i Strängnäs och
Johannes Nicolai Ofeegh i Västerås dela ansvaret för åt-
gärden ifråga, utan att dessa veterligen blifvit föremål för sådant
klander, som deras ämbetsbroder i Uppsala. ^ Nicolaus i Sträng-
näs var för ötrigt 1575 (den 10 mars) med om att under-
teckna Eriks dödsdom tillsammans med riksråden och samt-
lige dåvarande biskopar i Uppsala, Linköping, Skara, Västerås
och Växjö.
Mäter man alltså handlingen i fråga med Laurentius Petris
egen åskådnings och samtids måttstock, framstår den i helt
annan dager, än om den ses isolerad från båda.
Hvad ändtligen angår ärkebiskopens kröningspredikans
förmenta »servilism», hans påstådda trolöshet eller åtminstone
brist på öfvertygelsetrohet och följdriktighet vid Stockholms
belägring år 4568 m. fl. i sammanhang härmed stående be-
skyllningar, så har jag i inledningen till editionen af QucbsHo-
nes aliquot circa magistratum sökt uppvisa deras rätta halt.*
men de^ som sätta sig däremoty skola fä en dom öfver sig* etc. Vid afgifvandet
af det ifrågavarande betftnkandet torde dessa Pauli ord eller de följande eller bide
de ena och andra särskildt starkt bafva fraintrftdt för hans inie: ^ö/verheten bär
icke svärdet fSrgäfveSy ty hon är en Guds tjänare^ en hämnare^ honom till straff
som illa gör.% Rom. 13: 1—5 jfr i Pet. 2: 13 ff. K. A. Appelberg. Bidrag
till belysande af kyrkans rättsliga ställnmg i Sverige och Finland etc. Helsingf.
1900, s. 67 not 1 och K. A. Nordlund. A. a. s. 8.
^ Aug. Theiners utfall mot det »konuogamOrdande» protestantiska präster-
skapet kunna naturUgt\*is ej hftr komma i betraktande.
* Hvad K. Nordlundjhäremot har att invända i sin nämnda af handling, s. 108
fr., torde knappt vara värdt ett bemötande. Förfin synes icke hafva insett det bSde
formella och reella sammanhanget i L. Petris förda resonnemang, som i största korthet
kan återgifvas sä: Om öfverheten verkligen uppenbart sviker sin plikt [L. Petri: »hoc
est directe contra gubematoris offidum». Qtutst, s. 28], så har hon därmed visser-
ligen icke, såsom den bevingade advokatoriska konsttermen lyder, — satt sig »selv
uile af Function», men däremot klart och tydligt ådagalagt, att hon icke är den
af Gud tillsatta öfverheten. Endast i detta fall kan man med godt samvete undan-
draga henne sin lydnad. Endast om öfverheten bräkt »staten själf» [»ipsa respu-
blica»] till branten af sin undergång, har man rätt att »repugnare».
Att med anledning af ett sådant resonnemang tala om ^Laurentii Petrt
ögonskenliga kapitulation’*^ om hans tögonskenliga inkonsekvens* eller med hånfull
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
