Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - S. Gezelius’ reseberättelse från år 1780. Ett bidrag till de religiösa rörelsernas historia i Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 20 MEDDELANDEN’ OCH AKTSTYCKEN
ligare, hvem är det som bör rätta och afböja de fel, som in-
smyga sig i vår salighets lära? Svar: Prästerna. Fråga:
Huru skola prästerna blifva trodda, när de villja rätta, då man
hört, att I ej villjen anse oss för rätta präster, utan vi blifva
utropade för mordänglar, själamördare, fallska propheter, satans
apostlar och redskap? Svar: Alldrig vet jag mig på så hårdt
sätt utfarit emot någon lärare, dock är det möjeligit, att någon
kunnat sagt något, men jag har alltid sökt afböja sådant, och
förmanat dem, att ej så tala, förr än de lärt känna dem.
Då började jag på det ömmaste föreställa honom, hvad
mycket ondt det förde med sig, om läroämbetet skulle så svär-
tas och förkastas, huru de icke allenast för sig själfva, utan
ock för många andra tusende själar tilltäppte lifsens väg m. m.
På denna föreställning brétst han i tårar, och gret så häftigt
att det hördes ut på gården, och follket skockades, hvarföre
jag lät der vid bero den gången, och han geck ut i en annan
stuga, dit folkhopen äfven gjorde föUje, så vida jag beg^ärte
få litet vara i ro. Så snart de der inkommo, blef han af de
öfriga tillfrågad, hvad prästen tält med honom, samt hvad han
tyckte derom? Hvarpå han, som uppsyningsmannen Per Lars-
son sedan berättade, svarat: Ja, så mycket har jag hört på denna
lilla stunden, att alldrig vill jag vika ifrån det han lärer mig.
När det nu lidit så nära aftonen, att vi trodde oss någ"or-
lunda, innan mörkret öfverföU, kunna hinna åtminstone till
lilla Tandsjö, en mil nära Fogelsjö, begåfvo vi oss omsider till
sjöss, under hopp, att änskönt stormen höllt fort, skulle den
likväl närmare mot solens nedergång, så mycket stillas att vi
under landen kunde draga oss fram, men vi hunno som knap-
past 2 a 3 stenkast ut, förr än vågen så öfversköllde båten,
att vi med största möda fingo igen ett grund, innan han -all-
deles tog sank, då roddarena stego uti och drogo mig med
båten till lands. Så snart vi landstigit, och man såg omöjilig-
heten af att tänka på någon vidsire resa den dagen, beslöt
jag, under föregifvande att torka mina kläder, att besöka Pål
Erssons hus, som nu låg närmast, och räknades äfven till de
omvända, där feck man straxt i ögonsickte några böcker lig-
gande på bordet, dem jag öppnade och befann, jämte psalm-
boken, Enroths öfversättning om den korta och oskattbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
