Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - S. Gezelius’ reseberättelse från år 1780. Ett bidrag till de religiösa rörelsernas historia i Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDDltXANDEN OCH AKTSTYCKEN 237
Sigfrid Mårtensson och Isak Jonsson, att han ej skulle vara så
enträgen att stå mig emot, utan höra hvad jag sade, då han
mycket tvärt och hastigt sade: Nå, jag vill höra nu! Men
så snart jag började röra deras villfarelse, gjorde han sina
inkast och yrkade sitt gamla talesätt: att iag ville mörda
hans sjäL
Trött och matt af det myckna bråk och arbete, som jag
hela dagen warit före, beslöt jag nu att afbryta samtalet, och
gå till hvilo, hällst jag såg mig den gången ej stort mer kunna
uträtta, och det böljade äfven att lida till mid-natten. Inkallade
derföre den utestående follkhopen till aftonbön, och bad dem
sedan hvar och en gä hem till sitt, lofvande att följande dagen
vidare spraka med dem, efter förrättadt skriftreso-förhör.
Vid bortgången, då största delen med mycken vänlighet
önskade mig rolig vila, och tackade för arbetet, som på hela
dagen blifvit användt, kom Mats Sigfridsson med sin hustru
och drängfen Sigfrid Mårtensson att blifva tillslut. När han nu
böd godnatt, tog jag honom i hand: God natt min kära Mats
Sigfridsson! Gud förlåte dig den synden du i dag begått. Du
har försmädat Andans ämbete, i det du föraktat mig hans ringa
tjänare. Vet du hvad Jesus säger derom? Den eder föracktar
han föracktar 7nig, och den mig föracktar, han föracktar honom,
som mig sånt hafver. Gud gifve dig derföre nåd att besinna
och’ omvända dig! En liten stund derpå, sedan jag tagit mig
en bit mat, och var i begrepp att reda mig till sängs, kom be-
rörde Mats jemte sin hustru och drängen Sigfrid tillbaka,
öppnade dörren och sade: Käre herr comminister förskjut mig
icke, blif ej otålig, fast jag kommer igen. fag gör som Nico-
demus, hvillken kom till Jesum om nattena. Jag var på vägen
ända hem till min gård, men käre, låt mig få komina och tala
ännu några ord med eder, visa mig intet bort, ehuru jag vet
att ni är trött och behöfver ro; mitt samvete slog mig, att jag
måste vända igen på vägen. Jag svarade, att om han kom i
samma goda afsigt till mig, som Nicodemus till Jesum, så ville
jag, ehuru trött, icke fråga efter min egen vila, utan hafva all
möda ospard till håns uppbyggelse. Frågade derföre, hvarom
han isynnerhet ville tala. Svar: Om en människas bättring,
hvad dertill fordras. Jag började för den skull på det enfall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
