Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - S. Gezelius’ reseberättelse från år 1780. Ett bidrag till de religiösa rörelsernas historia i Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
dock alldrig tvifla, att icke satan deruti har sin hand, och vill
derigenom förföra eder ifrån enfalldigheten i Christo, efter hand
draga eder ifrån Guds ord, att lita på edra känslor och ingif-
velser, och hålla det i mera värde, än det uppenbarade ordet,
dä han sedan förer eder ifrån den ena villfarelsen och dår-
skapen till den andra, tills han omsider får eder alldeles fån-
gen. Ty änskönt vi icke neka, att Gud nu som i forntiden,
såsom allsmäcktig skulle kunna gifva oss omedelbara uppen-
barelser, så böre vi dock icke hvarken vänta eller begära
dem, såvida vi numera först och främst icke hafva någre
löften derom, och hvad Gud icke lofvat, böre vi icke vänta
eller begära. Sedermera äro de ock onödige, emedan allt hvad
vi hafva nödigt att veta och tro till vår salighet, är oss uti
den heliga skrift tydeligen för ögonen laggdt och uppenbaradt.
Dessutom voro de ock högst äfventyrlige och farlige, emedan
som Paulus säger, sjelfver satan förskapar sig till en ljusens
ängel och kan således snart bedraga och förföra oss, som nu
nogsamt skönjes och vises med edre så kallade drifter. Ja,
svarade denna hustru, det kan väl så vara, vi äro enfalldiga
och fåkunniga, vi förstå intet bättre. Icke eller är det under-
ligit, vare egne lärare bo så långt ifrån oss, att vi nästan
alldrig föran förledit år och nu fått se dem. Och när vi kom-
mit till prästerna i Sveg och Lillherrdahl, så hafva vi måst
blifvit snubbade och kallsinnig^t bemötte. Vi hafva icke en
gång kunnat gå eller stå dem i lag. När vi velat afbörda
vår rättighet, så har den alldrig varit god nog eller så myc-
ket, som de väntat. Om någon begärt upprättelse eller tröst
i sin bedröfvelse, så hafva de antingen vist oss till vare egne
präster eller ock gifvit sådane svar, som mer sårat än läkt
SåLsom till exempel det var för några år tillbaka en hustru
här i vår byggd, hvilken råkade i olycka att ligga ihjäl sitt
barn, och blef deröfver mycket ängslig och orolig, geck der-
före till kyrkoherden i Sveg och beklagade sin nöd, begä-
rande tröst. Men detta blef hennes tröst: Gäck på krogen, min
gumma, och tag dig en sup, så får du tröst nog. Kan hända
sade jag, att han kände henne såsom den, hvilken var böjder
för sådane drycker, och fått höra, att hon deraf på något satt
varit af sig kommen, hvarigenom hon med oförsicktighet hand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
