Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - P. Hinneberg. Die Kultur der Gegenwart, ihre Entwicklung und ihre Ziele. Th. I. Abt. 4. Die christliche Religion. Anm. af H. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 ORANSKNIXGAU OCH AXMÄLNIXGAR
drag intressant; hans framställningskonst är mästerlig utan att
briljera med bländande hugskott. På 20 sidor har han förstått
att med korta pregnanta satser klargöra grunddragen och
utvecklingsgången i den grekiska religiositeten. Med detta
bidrag har han ytterligare stärkt det anseende, som bL a.
hans gedigna artiklar i Haucks Realencyklopädie förvärfvat
honom, och ryckt upp i ledet bland Tysklands mest framskjutna
kyrkohistorici. Ett par lösryckta detaljer må påpekas. De
inkrånglade kristologiska striderna under 400-talet ha vunnit
en klar belysning därigenom, att som centrum framträder de
alexandrinska biskoparnes sträfvan efter primat i Orienten,
under kamp mot den paralella primat-utvecklingen i Rom.
Behofvet af munkarnes hjälp i denna motsättning har fört
till den origenistiska striden och Origenes’ fördömande, o. s. v.;
trådarne hänga alla samman. Konciliet i Chalcedon gjorde
slut på Alexandrias primat och tryggade statens auktoritet
öfver kyrkan i östern; men dess dogmatiska formel gaf ej ett
ostympadt uttryck åt Orientens kristna frälsningsmedvetande.
De centrifugala krafterna i riket funno genom Chalcedonense
religiös mark under fötterna; österns splittring och barbarisering
beg^^nte.
Tyngdpunkten har Bonwetsch, liksom alla de historiska
bidragen, förlagt till klargörandet af religiositetens historia.
(Häri ligger, hvad innehållet beträffar, den största styrkan i
iDie christliche Religion».) Den grekiska kristendomens grund-
tanke är, att Guds människoblifvande, föreningen af vår natiu-
med den gudomliga i Logos, fört oss till den fulla gudskun-
skapen och upphöjt oss till oförgänglighet. Den kristnes nan-
varande goda är alltså den rätta kunskapen om Gud och för-
soningens hemlighet. Den egentliga fulla delaktigheten af
frälsningen tillhör lifvet efter döden; men redan här i lifvet
kan denna frälsningsdelaktighet på ett begynnande vis nås i
kultens mysterier och i munkens öfverjordiska lif. Den gre-
kiska religiositeten är kult- och munkreligiositet. Så förklaras
både det starka dogmatiska intresse, som präglade den grekiska
kyrkans äldre tid, och det faktum, att detta intresse sedan
helt uppslukats af det kultiska. Betecknande är, huru kort-
fattadt t. ex. ärkebiskop Symeon af Thessalonika {1410 - 1429)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
