Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724 (forts. från föreg. årg. och afslutn.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 EDVARD WEHMOBVNTZ
Leser, ein kleines Kind von ohngefehr einem halben öder
gantzen Jahr, öder etwas dariiber, was fiir Bosheit ist nicht in
demselbigen? Wäre nun die Wassertaufe (wovor man es aus-
giebt) so mussen ja auch nothwendig die Frtichte der Gerech-
tigkeit herauswachsen, denn aus was ich gebohren bin dessen
Eigenschaften habe ich auch an mir u. s. w.»
Förf. framhåller här, att barnen i G. T., som upptogos i
Guds nådeförbund, äfven röjde förhandenvaron af arfsynden.
Vidare frågar han Rosenbach, om han vill fördöma barn, som
dö vid ett hälft eller ett års ålder. Och om R. vill medgifva,
att de blifva saliga, frågar han, om han anser dem blifva saliga
såsom pånyttfödda eller såsom opånyttfödda. Och då de ej
kunna pånyttfödas genom lära, frågar han, hvilket annat medel
de då kunna vara pånyttfödda genom än vatten och ande.
I fråga om de döpta barnens synder under sin tidigaste
ålder yttrar han: »Quamdiu infantes in illa sunt aetate, ut per
ignorantiam invincibilem nesciant, quid sit peccatum, quid
bonum et malum, nesciunt quid verbum dei, ad cujus normam
actiones suas dirigere debent, tamdiu peccata fllorum nume-
randa sunt inter peccata involuntaria.»
Vidare frågar han Rosenbach, hvem den äldste pånytt-
födde är, hos hvilken synden icke framträder ännu mer än
hos de små barnen.
§ 13. Denna paragraf anför ett par exempel på, huru
förblindade människor blifvit af villfarelse angående dopet
och slutar med följande ord: »Quia vero occsecati homines
sanam amplius non patiuntur doctrinam, nec rationes admittunt,
nuUum contra illos aliud restat auxilium, quam ut deum cali-
dissimis fatigemus votis ac suspiriis dignetur pro immensa sua
misericordia sanae ecclesiae antistitum doctrinae incrementum
dåre, ecclesiamque suam sub hac mundi senectute a fanatico-
rum et qui sub horum vexillis pugnant pietistarum turba pur-
géire, satanamque homines seducentem increpare, quem omnem
suam cistutiam in obscurandis hominum animis exercere non
mirabimur, quippe qui, sicuti alicubi loquitur B. Chemnitius,
tum cum jugulum ipsius petitur non omnes suas machinatio-
nes educeret, so vare er kein redlicher Teuffel.
Conculcet vero deus fanaticum diabolum, qui omnes reli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
