Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724 (forts. från föreg. årg. och afslutn.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lOO EDVARD WBBMCBANTZ
ske utan kamp och strid, kors och lidande. Alltså måste en
kristen hvar dag bära sitt kors.»
I sammanhang härmed polemiserar förf. mot dem» som
förakta kunskapen och tillämpa skriftens ord om enfaldigheten
i Kristus på kunskapen.
»Att största delen ai de kristne icke vilja tillväxa i Guds
ords kunskap härrör af egenkärleken, som icke har lust att
bära det kors, som är förenadt med tillväxt i kunskap. Man
måste nämligen försaka världens fåfänglighet och nöje och
allvarligt med innersta andakt, vördnad och aktsamhet höra
Gruds ord, gömma det i hjärtat och hemma i sitt hus betrakta
hvad man hört och läst under bön och åkallan. Detta sker
icke utan den gamle Adams motsträfvande, dess korsfästande
och dödande, och detta åter sker icke utan kors och lidande.
Si detta är de kristnes kors.»
Vid slutet af framställningen af det invåUtes korset
bemöter förf. den invändningen, att, om människan skall så
arbeta och kämpa i sin kristendom, det då mest kommer an
på hennes egna krafter. »Allt är nådens verk i människans
själskrafter», yttrar han och belyser detta genom exemplet af
en lekamligen sjuk, som botas af läkaren genom medel som
förorsaka patienten lidande och besvär.
§§ 62—65 visa, att en kristen måste bära äfven ett w/-
värtes kors, hvilket de andliga fienderna göra tyngre, ju ifri-
gare han är i sin kristendom.
§§ 66 — 67 innehålla en kort sammanfattning af det hela.
Det heter här bland annat: »Summan af det sagda är detta:
så länge en människa vandrar i denna dödligheten till odöd-
ligheten, blir hon aldrig ren och klar från syndasmittan, som
sitter kvar i hennes lemmar, som ses kan Rom. 7.
Så länge åter synden är kvar i hennes dödliga lekamen, så
måste människan hvar dag — — — — strida mot henne,
korsfästa och döda henne — — — — . Detta kan icke ske
utan invärtes kors och lidande af synden, som icke vill dödas,
utan retas och spjärnar emot, och af djäfvulen, som retar
köttet och anfäktar människan på mångéihanda sätt, ej heller
utan utvärtes kors af världen, som vill, att en kristen skall
göra ett med sig uti syndens tjänst. — — — Där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
