Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - H. Lundström. Vittnesbörd om Erik Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
Beträffande thet första, så predikade han här i Söderfors
intet den 3:die uthan 4:de Adventzsöndagen. Bruukzfältskären
Ahlster kom hit med thenne Molin thorsdagen föruth, tå iag
honom alldrig sedt, ej heller af honom och hans wäsende thet
ringaste, och således kände iag honom hwarken til personen
eller til rychtet. Och efter iag någon tid warit siuk, men
genom Gudz nåd restituerEtd, sS at allenast bröstet war något
swårt, begyhte Ahlster inråda mig, thet iag skulle låta Molin
predika söndagen, synnerligen som thet eij war mera än en
dag emellan söndagen och juhl, tå iagh hade predikningar
nog, så kunde och tå bröstet stå bättre bi, säjande at han för
min lindring anmodat honom at följa sig hit. Hwarpå swa-
rades, thet iag intet hade lof at lemna någon obekant at pre-
dika, som iag eij heller wet hafwa lof thertil. Tå swarade
Molin, at han fuller hade veniam, men hade icke tagit thet
med sig, eflfter han intet tänckt blifwa någon tid borto och
sådan syssla förrätta, men hade predikat söndagen föruth i
Tolffia. Kyrckioherden Hr Mag. Palmroth kände honom vähl,
hwilket Ahlster bejakade sant wara. Jag war sannerligen then
gången icke så måhn ther om, men fältskeren öfwertalade
mig för min hälsas conserverande, ty tänckte iag, thet kan så*
wara, effiter han ther har predikat. Här af ses 2:0 at han intet
veniam opwiste. 3:0 Hade han alldeles intet uti sin predikan,
som war emot Gudz ord och symboliske böckren, uthan then
gången war thet både slätt och tortt för honom, som iag och
flere andre tychte, hwilket ej så underligt kunde wara, ty han
hwarcken skrifwer heller mediterar sin predikan, ja icke en
gång ther på täncker, hwad han säja skal, uthan thet får han,
när han opkommit på predikestohlen, hwilket han sedan mig
berättade, thet iag tychte litet om och gaf mig någon effter-
tancka. Hade iag wetat thet förr, hade iag icke tilstadt honom.
Uthi husen har heller intet hördtz, at han warit, men på herre-
gården hade han sin cammare och gick til mig at få raath.
Dock berättade bokhållaren Lundgren, thet han om afftname
giort bön för them och wid Fader wårs läsande har han warit
mycket widlyfftig med någon tilläggelse eller uthläggelse,
hwilket han intet kunde säja hwilkenthera thet wara skulle.
Jag märcker, at iag then gången war för lättrogen. Hade iag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
