Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Grützmacher, Georg. Hieronymus, eine biographische Studie zur alten Kirchengeschichte. B I, II. Anm. af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URAKSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 289
Gregorius Nazians är Didymus hans hufvudlärare i exegetisk
forskning. Senare, när Hieronymus kommit i strid med orige-
nismen, prisgaf han sin fordne lärare, beklagade sina vänliga
yttranden om honom och hade blott härda omdömen kvar.
Emellertid hade hans beröring med Didymus bräkt till mognad
hos honom den vetenskapliga produktivitet, som inom kort
skulle slå ut i full blomning.
Efter resans fullbordan slog sig nämligen Hieronymus
med sina kvinliga följeslagare ned i Betlehem, grundade kloster
och egnade för öfrigt de 15 ålren därstädes åt litterär verk-
samhet. Närmast planerade han ett kommentarverk öfver alla
Paulus’ bref, fast detta liksom nästan alla hans företag blef
ett torso. Han började med Filemonbrefvet, och redan här
framträdde det sätt att göra kommentarer, hvilket kommit
Zahn att beteckna honom som den argaste och förslagnaste bland
alla latinska tjufvar. Han lånade från de olika författare, som
förut kommenterat Bibeln, framförallt från Origenes, men nämnde
vanligen dem, som han tillfälligtvis anlitat, och förteg den, från
hvilken han tagit mest; och han sammanställde allt med stor
hast och utan att bekymra sig onv det inre sammanhanget.
Han beherrskades ännu af den origenistiska allegoriseringen,
men hade fått tillräckliga historiska impulser för att i all-
mänhet bredvid cdlegoriseringen äfven ställa en mera historisk
utläggning; och därvid medtog han många historiska och
geografiska notiser, som för oss blifvit af stort värde. Stundom
inflätade han ock i kommentarerna de tidsskildringar, hvarom
i början af denna anmälan talats. Det dogmatiska utbytet af
hans utläggningar är däremot ringa. Som naturligt var lade
den språklärde munken särskild vikt vid textkritiken. — På
Filemonkommentaren följde utläggningar af Galaterbrefvet,
Efeserbrefvet och Titusbrefvet; därmed var hans intresse för
Paulus för tillfället uttömdt. Af betydelse var den kraft,
hvarmed han här kämpade för förbundet mellan vetenskap
och fromhet. Titusbrefvet med dess praktiska förmaningar
g-af honom särskild anledning att kritisera svagheterna i sam-
tidens kristna lif; det är en bister inblick i det slutande 300-
talets kyrka, som han här ger. Hans egen karaktärssvaghet
lyser äfven igenom, särskildt i Galater-kommentaren, där han
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
