Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Immich, Max. Papst Innocens XI, 1676—1689. Beiträge zur Geschichte seiner Politik und zur Charakteristik seiner Persönlichkeit Anm. af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 GKANSKXINGAR OCH ANMÄLNINGAR
påfvens rätta ställning till kättare. Det visar sig tvärtom, att
Innocenz, så ofta han kunnat, visat Ludvig, kyrkans älste son,
den största veneration och gynnat hans planer, så snart de
icke satt freden i Europa i fara.
Samma intresse för freden och för förbundet mot turkarne
framkallade ock den egendomligt gynnande ställning, som
påfven intog gent emot biskop Röjas de Spinola unionssträf-
vanden: Denne var en gengångare från Georg Cassanders
dagar, utöfvade ej ringa inflytande på 1680-talet och stöddes
af påfven men motarbetades med alla medel af Ludvig XIV.
För öfrigt sakna vi ännu en klargörande undersökning öfver
denna intressanta episod i 1600-talets kyrkohistoria. Naturligen
var målet för dessa unionsförsök att på fredlig väg kunna åter-
föra de protestantiska kyrkorna i den katolska kyrkans sköte.
Vi nöja oss med dessa antydningar om, huru klaven till
Innocenz XI:s politik skall vinnas. Immich undersöker alla
påfvens åtgöranden under den i politiskt afseende innehållsrika
tid, då han satt på Petri stol, och finner den> alla bekräfta
den uppfattning, som ofvan refererats. Däremot uppvisas, att
den vanliga framställningen om Innocenz’ medvetenhet om
Oraniens företag mot England helt och hållet hvilar på två
aktstycken, som blott äro grofva förfalskningar. Innocenz har
aldrig svikit sin ställning som den mest hårdnackade förkämpe
för romersk katolicism och äkta katolsk hierarki. Han har ej
haft någon som helst böjelse eller ens förståelse för protes-
tantiska idéer eller modern tolerans. Och huru energiskt han
fasthöU vid alla påfliga anspråk, visar bl. annat den bekanta
striden om främmande sändebuds gamla rätt att hålla sina
boningskvarter i Rom fria från påflig rättskipning, beskattning
och dylikt. Innocenz afgaf redan 1679 en förklaring, att han
endast skulle erkänna de nya sändebud, som afstodo från de
s. k. kvarterfriheterna. Alla makter funno detta billigt; endast
Ludvig XIV ville ej foga sig. Vid ombytet af fransk gesant
i Rom 1687 blef frågan brännande; och det var för Ludvig
omöjligt att drifva sin vilia igenom, trots att han slutligen
grep till våldsåtgärder mot påfven i Rom. Innocenz visade
sig i denna konflikt som allt annat än diplomat, men som en
ärlig, rättfram och doktrinär katolsk hierark. — För öfrigt låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
