Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto Janse. Medeltidsminnen från Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De olika grupperna — af flera skäl kunde ej på långt när
allt af intresse medtagas — i denna utställning må ock här
inledningsvis omnämnas.
Såsom medeltidslagarne och språket visa forminnena ej
allenast samband med den allmänna kulturen utan också
säregna drag. Runhällen fig. I, utan tvifvel utställningens äldsta
föremål, visar en ornamentik, som i sina hufvuddrag torde
kunna betecknas såsom samnordisk-irisk-angelsaksisk. I
Uppland återfinnes denna ornamentik på stående runstenar,
sådana om hvilka det i Eddan heter, "sällan stånde stenar vid
vägen, reste dem ej son åt fader," under det att runhällar
sådana som den här afbildade, hvilka nästan uteslutande
förekomma i Östergötland, synas hafva varit liggande grafhällar,
som endast funnits i kyrkan eller å kyrkogården.
Hvad som alltså i Uppland i vissa afseenden bär
hedendomens drag, visar sig i Östergötland vara en kristen produkt och
än mera, runhällen från östra Skrukeby synes kunna betraktas
såsom ett minne af en kristendom, byggd på
irisk-angelsaksiska element, oberoende af den vesterländska fastlandskulturen.
Att denna kultur äfven satt sin prägel på samtidens träornamentik
är a priori antagligt och tydligt. De ornerade trästockarne
och bräderna (fig. 2—7) från en del romanska stenkyrkor
kunna också uppvisa samband därmed (jfr. djurhufvudet å fig.
3 samt träornamentikens punktliknande afslutningar med fig. 1.)
Å fig. 4, 5 o. 6 synes dock ett nytt element, akantusbladet
komma in i ornamentiken, hvilket i fig. 7 blifvit stiliseradt.
Det är den västerländska fastlandsornamentiken som allt mer
gör sig gällande.
De medeltida Svenska kyrkdörrarne utmärka sig framför
andra genom sitt järnsmide. Sådana dörrar som Rogslösadörren
(fig. 8) och Väfversundadörren (fig. 9) torde, särskildt genom
sina rika legendariska framställningar, sakna motstycke i det
öfriga Europa, liksom dörren från Fornasa (fig. 10) och dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
