Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Hallenberg. Den skånska kommissionen 1669—1670 och de skånska landskapens kyrkliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKInES kyrkliga INFÖRLIFVANDE med SVERIGE 225
lämplig; tvister uppstodo ofta vid prästval bland socknemän-
nen, och man tog icke alltid hänsyn till prästens förtjänst;
det hände ofta, att den, som hade mest vänner eller släkt i
socknen, blef kallad, oafsedt hans duglighet. Det var därför,
som man i Ribeartiklarne af år 1542, hvilka voro ett tillägg till
ordinantian, bestämde, att valet skulle öfverlåtas åt en sjumanna-
nämnd »af the ellesthe och actisthe mendtf i socknen.^ Denna
nämnd skulle med prostens råd och samtycke utvälja socken-
präst. I staden var valet öfverlåtet åt magistraten. * För för-
samlingen skulle enligt en senare bestämmelse två eller tre
kallas att profjpredika, och om nämnden ej kunde finna lämp-
liga sådana, skulle hvilken präst som helst i stiftet få predika
för kallet. ’ Efter valet skulle prästen, som blifvit kallad, sän-
das till biskopen för att af honom examineras. Om biskopen
funne honom lämplig, skulle han sända honom till länsmannen
och i svensk tid till motsvarande svensk ämbetsman för att af
honom söka tillståndsbref eller s. k. collats, hvarvid han med-
hade biskopens rekommendation.* Om dylik collats beviljades,
skulle han därefter af biskopen ordineras till sitt ämbete enligt
i ordinantian föreskrifven ritual och sedan af vederbörande
häradsprost installeras i sitt kall. I patronella gäll hade pa-
tronus kallelserätt, men äfven den af patronus kallade prästen
skulle examineras af biskopen.
Det var således ett rätt omständligt förfarande, som enligt
den danska kyrkolagen iakttogs vid besättande af lediga pratet-
lägenheter. Församlingens rätt att kalla präst, som egentligen
skulle vara grunden för prästernas befordran, blef betydligt
kringskuren genom biskopens och den världsliga myndighetens
▼id ledighet påminna kirkevergeme, »huilcke det synderlig tilhor, at de hoess Bispen
oc Raadet ligge seg eifter at faa saadan een* (se. sogneprsest).
* RoKDAM, I, 196.
’ Praxis blef emellertid åtminstone i vissa städer den, att äfven stadens bor-
gare utöfvade rätt att deltaga i kallelse af präst. Rordam, I, 503 och 504.
* Forordning om Prestekald, "/o 1621. Rordam, III, 83.
^ »Eftersom Jag hannem dyctig kiender, fermodendes hannem saaden at
skalde befindes, som med Guds hielp kunde wsere tienlig til sligt kald at forrestaa
med daglig lesning udi Guds Ord och Alworlig Bon til Gud om den Hellig Aands
Bistånd dertiU, motiverar biskop Winstnip sina rekommendationsbref. Div. handl.
1669 — 1670. Guv. ark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
