Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Per Pehrsson. De till Sverige inflyttade vallonernas religiösa förhållanden. Upps. 1905. Anm. af G. Walli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
såsom landsflyktiga i det fria Holland, där de flesta vallon-
flyktingarna funno en hemvist.
Förf. öfvergår sedan till behandling af valloninvandringen
till Sverige. Men enstaka inflyttningar hade ägt rum redan
under 1500-talets sista årtionden. Det var den vidsynte Karl
IX, som redan som hertig och sedan som konung för att
upphjälpa svensk industri och handel inkailade och beredvilligt
mottog reformerta främlingar, däribland äfven valloner. Först
under Gustaf Adolf kan man emellertid tala om valloninvand-
ring i större skalcu Dess tillskyndare var Louis de Geer, själf
son till en undan förföljelserna till Holland flyktad vallon. Ar
1618 erhöll han af kronan i arrende, Finspånga län, och där-
med började hans epokgörande éu-bete för den svenska järn-
handteringens höjande. För att nå ett godt resultat behöfde
han vana och skickliga arbetare, förtrogna med de nya arbets-
metoderna. Hvilka voro då mera skickade än hans egna
landsmän från den gamla industribygden i Belgien! Invand-
ringen hit var betydande. Talrikast voro främlingarna i Fin-
spång, Norrköping och Godegård. Snart började vallonin-
vandring äfven till den uppländska bergslagen, sedan de Geer
1626 i arrende erhållit ytterligare Olands härad med Österby
och Löfsta bruk. Dessa båda bruk blifva här valloncentra.
Utom på nu nämnda platser samlades talrika valloner äfven
i Stockholm.
Huru gestaltade sig nu dessa invandrade vaUoners reli-
giösa förhållanden, och enkannerligen hurudant var deras för-
hållande till landets lutherska kyrka? Förf. urskiljer med af-
seende härpå fyra olika skeden. Särskildt tydligt afgränsadt
från de öfriga är det första skedet under Gustaf Adolf och
åren närmast efter hans död intill omkr. 1640. Detta är i det
stora hela en tid, då motsättningen mellan främlingarna och
den inhemska kyrkan ej framträder, i aUa händelser ej såsom
spänning. Främlingarna ansågos utan vidare tillhöra den
svenska församlingen och upptogos i hennes längder, så snart
sådana började införas. Och själfva hyste de inga betänklig-
heter mot att använda lutherska präster vid de kyrkliga för-
rättningarna eller att, när de började förstå svenska, besöka
församlingens gudstjänst. De Geer själf föregick härutinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
