Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schartau — ett hundrafemtioårsminne af P. Rydholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV P. RTDHOLM
prästa-egenskapen, som omnämnes i Ebr. 5: 2» {»den där kan
var kunna sig öfoer dem, som /åkunnige äro och vilse /ara*\
Väl talar Schartau om flere slag af villfarelse. Haji kallar
neologien så; äfven beskrifver han i ett bvef supranaturalismen
under namnet villfarelse. Men när han talar om villfarelse»
sä åsyftar han i regeln herrnhutismen.
Såsom en motsättning mot herrnhutismen med dess brö-
drasamfund och sällskapsumgängelse hafva vi att uppfatta
Schartaus st£irka motvilja mot alla sällskap och föreningar.
Dock är det egentligen andliga sällskap och föreningar, mot
hvilka han ifrar. För sådana varnar han flitigt. De ha med
sig stora andliga faror, leda till skrymteri och beroende af
människor. I sammanhang därmed och af samma skäl är
Schartau afgjord motståndare till konventiklar. Han vill icke
ens veta af sådana, som ledas af präster. Till kyrkan samlar
han sina åhörare. Där är han flitig. Men i stugorna finna vi
honom icke. Att denna motvilja mot konventikdväsende rik-
tar sig mot de herrnhutiska brödrasalsu-na, är uppenbart, men
därmed kommer han också i strid mot pietismen, som från
början och äfven sedermera — fastän mer eller mindre — haft
smak för konventiklar.
Ännu mera och i en g^ad, som utöfvat ett vidsträckt
inflytande på hans åskådning och lärosätt, uppenbarar sig
hans motsättning mot herrnhutismen i det ytterligt ringa
värde, han satte på känslor. I herrnhutismen äro känslorna
så godt som ett och allt, hos Schartau äro de så godt som
intet. Såsom ett uttryck för hans ringaktande af känslorna
torde vi hafva att uppfatta den omständigheten, att känslan
icke har plats i hans psykologi. Människans andliga grund-
form ögenheter anföras städse såsom förstånd, vilja och krafter.
Schartaus åskådning är, att vägen till människans hjärta
går genom förståndet. På denna åskådning beror hans fram-
hållande af nödvändigheten af en så vidt möjUg^t grundlig klar
och redig kristendomskunskap eller, för att begagna hans egen
terminologi, ett rätt begrepp i salighetssaken. Därför var han
också en mycket flitig kateket och lade stort arbete på natt-
vardsbarnens undervisning.
I hans beskrifning på en syndares omvändelse förekomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
