Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - A. Hallenberg. Den skånska kommissionen 1669—1670 och de skånska landskapens kyrkliga förhållanden (afslutn. fr. 8:de årg. s. 228)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÅNES KYRKLIGA INFÖRLIFVAKDE MED SVERIGE 67
missionen gaf de klagande, var tämligen sväfvande. Den lof-
vade visserligen, att församlingen skulle få behålla sin lagliga
kallelserätt, men med det betydelsefulla förbehållet, såvida ej
kallen voro regala eller regeringen icke på annat sätt hade
förbehållit sig fri dispositionsrätt däröfver. ^ Det synes af detta
uttalande, som om kommissionen icke fullt velat bryta med
det rådande systemet i befordringsväsendet. Själf inlade den
förord i en befordringsfråga hos generalguvernören, i det den
föreslog en krigspräst, Torbjörn Christensson, till erhållande af
Villie och örsjö pastorat för hans goda gåfvors skull och
hans ostraffliga vandel i predikoämbetet. ^ I sin berättelse till
regeringen hade dock kommissionen ett tydligare uttalande,
som stod i närmare öfverensstämmelse med prästerskapets ut-
talade önskningar i denna sak. Den föreslog i nämnda be-
rättelse, att inga exspektansbref borde få utfärdas på förhand
af regeringen. Beträffande de regala gällen borde vid ledig-
het biskop och landshöfding underrätta regeringen om de per-
soner, som voro mest förtjänta och lämpliga att komma i
åtanke. Kommissionen tillrådde emellertid, att präster af svensk
nationalitet tillsattes så mycket som möjligt, om de voro väl
kvalificerade till lärdom och lefverne. I stället borde infödda
skånska präster befordras i öfre Sverige, särskildt i de närlig-
gande landskapen, Småland och Västergötland.
Missförhållandet med exspektansbrefven var emellertid
alltför djupt inrotadt och lät sig icke så lätt aflägsnas. Det
florerade ännu länge och gaf ofta framdeles anledning till klago-
mål icke blott från prästerskapets utan äfven från de världsliga
myndigheternas sida.*
Det nämndes, att allmogens klagomål äfven gällde rege-
ringens benägenhet att göra vissa af de skånska kallen till re-
gala. I dansk tid funnos icke några sådana bestämda; i Dan-
mark var nämligen icke en sådan skillnad utbildad mellan
* K. Pr. ^Vi 1670.
» K. Pr. »«/io 1669.
» Stiernman, II, 1090. R. R. *Vi2 1672. Magnus Dureils ämbetsberättelse
1675. Generalguv. R. von Aschebcrg till reger. ’»/s 1681. ^^a 1681 framhöll Knut
Hahn, att det fanns »en stoor frequentz af Studenter, som sighpå landet uppehålla
boos prester och andre at informera dheras Barn». Knut Hahn till gen.-guv.
Sami. till Skånes hist 1871, s. 130.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
