Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - A. Hallenberg. Den skånska kommissionen 1669—1670 och de skånska landskapens kyrkliga förhållanden (afslutn. fr. 8:de årg. s. 228)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKInIS KTREUGA mFORUFYANDE MSD STERIGE 71
prebendepastorat gillades nästcin fullständigt af kommissionen.
Denna uteslöt dock därifrån Dalby och Hellestad samt insatte
i stället Bunkeflo med dess annex Hyllie. Hvad de föreslagna
prebendenas dåvarande innehafvare beträffar, borde dessa en-
ligt kommissionens mening förflyttas till andra lägenheter.
Äfven genom patronatsrättigbeterna inskränktes icke blott
socknemännens kallelserätt utan äfven regeringens kontroUe»
rande myndighet’ genom utfärdande af coUatser. Enligt 1539
års ordinantia hade visserligen socknemännen haft rätt att före-
slå patronus lämplig person, ^ men denna rätt upphäfdes i Ribe-
artiklarne af år 1542.^ Dock skulle äfven enligt dessa härads-
prostens råd inhämtas vid besättande af patronella gäll, och
biskopen skulle examinera den af patronus kcdlade prästen.
I allmänhet voro; dessa patronatsrättigheter icke nyttiga
för kyrkan. Enskilda personers rätt att besätta lediga kall
kan medföra samma missförhållanden som den världsliga myn-
dighetens ingripande på kyrkoväsendet och kunde lätt gifva
anledning till simoni. Patronus tog vid besättandet af gällen
icke alltid hänsyn till duglighet och förtjänst. Äfven sina
plikter att sörja för kyrkans ekonomi försummade han ofta,
i det han underlät att reparera kyrkobyggnaden och håUa
hvad därtill hörde vid makt.« Det var äfven en annan syn-
punkt, som vid denna tid kunde anföras mot patronatsin-
stitutionen, den nämligen, att den var ett svårt hinder för för-
svenskningsarbetet i de skånska landskapen. Jura patronatus
innehades nämligen till största delen af danskt sinnade adels-
män, hvilka helt naturligt i sina pastorat tillsatte personer af
samma sinnelag mot svenska regeringen, som de själfva hyste.
Att danska patronatsinnehafvare alltid föredrogo präster af
skånsk eller dansk börd må ej förundra oss, men äfven de
svenskar, som voro patronatsinnehafvare, valde icke alltid upp-
svenskar, som man skulle ha väntat^ utan äfven skåningar.^
Knut Hahn yttrade om dessa patronatsrättigheter mer än ett
’ »Der skal Kircken dennom (se patroni) bede om een maod, huilcken hun
acter at waere bequem». Rordam, I, 75.
■ Rordam, I, 197.
" Hblveg, a. a., 363. Kommis berättelse.
■• Fabricius, II, 132.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
