Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - A. Hallenberg. Den skånska kommissionen 1669—1670 och de skånska landskapens kyrkliga förhållanden (afslutn. fr. 8:de årg. s. 228)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÄNKS KYRELIQA INFÖBUFVANDB HED SVERIOE
8j
vi redan sett, huru han stundom kränkte församlingarnas fria
kallelserätt genom att påtvinga dem den präst, han önskade.^
En präst, Bengt Lauridsen i Bosarp och Strö, höll han efter den-
nes utsago fängslad öfver ett år, trots det att han blifvit frikänd
af härads- och landsting. ^ Vidare förrättade han prästvigningar
hemma i sin bostad, då detta skulle ske i domkyrkan. * Äfven
anklagades han för att hafva förgått sig mot tullordningen. * En
tid var han äfven misstänkt för högförrädiska stämplingar, hvarför
det t. o. m. år 1666 i rådkammaren var frågan om att skilja
honom från hans ämbete. * Det talades om hans egenmäktighet
i sin ämbetsutöfning, likaså att han var ålderstigen och svag
och opålitlig undersåte.® Samma år fann sig regeringen för-
anlåten att uppmana honom att förvalta »det honom kommit-
terade biskopsämbete med den åhuga, flit och skicklighet, att
Guds församling därigenom måtte förkofras» och regeringen
däraf fatta »ett nödigt behag och nöje».’’ Det var till stor del
Gustaf Baners klagomål mot Winstrup, som bestämde rege-
ringens hållning gent emot honom. »Hvad det geistliga vä-
sendet vidkommer,» skrifver generalguvernören, »vill biskopen
allt efter eget behag råda däröfver och icke följa eller blifva
vid det, som lag, recess och andra af sked honom föreskrifva;» ®
icke heller läte han varna sig utan lade i dagen »alltmera ve-
dervilja och opiniastritet». Oredan i kyrkoväsendet, förklarade
han vidare, blefve allt större, så att han för framtiden icke
ville påtaga sig ansvaret därför; han ville öfverlämna det helt
och hållet åt biskopen och själf sköta hvad som egentligen
tillhörde hans eget ämbete.
Denna generalguvernörens skildring af biskopens förhål-
lande måste upptagas med en viss försiktighet, då den förre i
sitt omdöme säkerligen påverkades af sin mot biskopens ovän-
liga sinnesstämning. Därmed bestrides visst icke, att biskopen
* S. 226 föreg. Irg.
* Fabricius, II, 124.
^ "/» 1666 Rationes mot biskopen. Gen.-guv. till regeringen.
* Till Winstrup V» 1666 R. R.
* Weibull, i, s. 17. Fabricius, II, 123.
« Tham, II, r: 56.
’ R. R. Vb 1666.
® Gen.-guv. till reger. */; 1667.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
