Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - J. Rosengren. Några kyrkliga och pedagogiska reformtankar från slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 JOSEF ROSENOREN
stående samhälle, bar varit att indela kristliga menigheten i
världsligt och andligt stånd. Men som med det andliga ståndet
icke förstås annat än predikoämbetet och kjrkobetjäningen samt
med det världsliga ståndet allt annat folk i samhället, så har man
ju äfven begått en alltför stor och mångfaldig orimlighet med att
hänföra de förre allena till kyrkans och alla de sistnämnde till
statens samhälle. Först och främst gör man staten orätt, om man
ifrån honom andantager prästerskapet och kyrkobetjäningen, eme-
dan alla, som i landet vistas och bo, otvifvelaktigt äro skyldige
att såsom undersåtare lyda under den världsliga öfverheten och
följaktligen äfven att vara lemmar af staten. Därnäst oförrattar
man i sensiblaste måtto det världsliga ståndet och således den
allra största delen af samhället och riksallmänheten, så framt man
däraf vill göra bara stat men ej kyrka, ty hvad håller man dessa
så kallade världsliga ståndspersoner för att vara? Kristna eller
icke? Äro de kristna, huru kan då nekas, att de äro den kristna
kyrkans ledamöter? Och hvad blifver omsider af kyrkan, om
man undantager denna stora myckenheten och inskränker hennes
idé till bara predikoämbetet? Annat är ju ett helt samhälle och
annat de få personerna, som därvid bekläda ämbeten. Ar för-
denskull högst orimligt att konfundera hela kyrkan med denna
hennes allra minsta del. Och hvad proportion blifver väl i sådant
fall emellan henne och den världsliga staten? Denna sistnämnda
omständigheten, nämligen den allt för stora disproportion, som
genom dessa oriktiga begrepp om kyrka och stat uppkommer
emellan bägge samhällena hvad deras manstarkhet beträffar, tyc-
kes hafva varit ett ibland de mest bevekande skäL hvarföre man
i påfvedömet inrättat så otaligt många kloster och annan onödig
kyrkobetjäning för att någorlunda bota det ena samhällets alltför
synbara brist på ledamöter i jämförelse med det andra.
§ B.
IIv(ula)i sä nufclen oriJdiijhct i begreppen härrört.
Man kan icke leda denna förvillelsens ursprung längre till-
baka än till kejsar Constantini den stores tid. När denne kejsare
tillika med romerska riket antog kristna läran, fann man kristna
kyrkan lika som en stat för själf, midt inne uti romerska staten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
