Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - J. Rosengren. Några kyrkliga och pedagogiska reformtankar från slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMTANKAR PRAN SLUTET AP 1700-TALET 149
hans mäktiga kontrapart, som alldeles hade bortskymt och till-
intetgjort honom själf, så gjorde denna inbördes förbindelsen, att
ingen skonade honom så länge nästan, som däraf var någon lem
öfrig, seende ej heller någondera, att det var sig själf och sin
egen samhällskropp, som han dymedelst sargade, sårade och till
sina lemmar oupphörligen afstympade. Detta ömkliga skådespel
har ej sin like af allt hvad i världen någonsin passerat utan lik-
nar alldeles ett sådant raseri, i hvilket en människa skulle för-
falla, om hon genom förgift eller annat olycksmedel hade till sina
in- och utvärtes sinnens bruk blifvit så förvirrad, att hon ej
igenkände sin egen kropp utan tyckte honom vara dubbel, hål-
lande den vanliga kroppen för att ej vara den rätta utan en an-
nan och oäkta varelse, hvilken likasom spökade utanomkring och
fängslade hennes egen väsentliga och rätta kropp. Ju mer den
arma människan uti sådan sin sinnes yrsel ville fakta och bemöda
sig att göra af med den inbillade och förhatliga spökekroppen,
dess mer skulle hon ju sönderhugga sig själf och sina egna leda-
möter samt således befordra sin egen undergång. Hvar och en,
som med uppmärksamhet betraktar stats- och kyrkohändelserna
från sjunde till och med femton hundratalet, lärer finna, att denna
beskrifning på det närmaste inträffar; ty hvad annat voro do
otaliga inbördes krig och oroligheter, som under detta långa tide-
hvarf i de kristna länderna uppkommo, än dels medelbara, dels
omedelbara följder af ofta nämnda täflan mellan kyrka och stat?
Bägge voro de numera blifna lika världsligt sinnade, lika oand-
liga, änskönt den ena bar namn af andlig societé. Den ena
kunde fördenskull icke annat än räkna för sitt allt, hvad den an-
dra tillvällade sig, och som de alltid råkade h varandra i samma
föremål och merendels samma orätta afsikter, så kunde den ena
icke hålla den andra för en olaglig usurpator af hans rätt och
för en person, som trängde sig in på honom, inskränkte och hin-
drade honom ifrån utöfningen af sin frihet. Bägge hatade där-
före hvarandra med lika outsläckligt hat, kunnande aldrig nog
undertrycka hvarandra. Men hvem var det väl i själfva verket
som gjorde allt detta? Var det icke en och samma kristna me-
nighet, som i förvirrad inbillning om sin dubbla varelse ideligen
under namn af kyrka bekrigade sig själf såsom stat och under
namn af stat hatade sig själf under namn af kyrka? Och hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
