Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - J. Rosengren. Några kyrkliga och pedagogiska reformtankar från slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMTANKAR PRaN SLUTET AP 1700-TALET 177
De paraleller, som jag här i tvänne punkter fört fram, ut-
visa nogsamt, huru vidt skilida de bägge författarnes vsynpunkter
varit. Utan att ingå på någon argumentering för och emot de
olika åsikterna, hvilka tvifvelsutan hvar för sig häfda ett i mångt
och mycket berättigadt betraktelsesätt, skulle jag här vilja fram-
hålla, att, om den Veerlianska skriften med rätta vann erkännande
för sin skarpsinnighet, så ger enligt min uppfattning den andra
afhandlingen icke efter i logisk skärpa och konsekvens. Åtmin-
stone den svenska upplagan af Verelii broschyr blef förbjuden och
indragen. Måhända var det därför, som författaren till afhand-
lingen »Om nödig reformation» etc. icke ens antydningsvis näm-
ner den. Ty att han vid nedskrifvandet af sina tankar haft
ögonen på densamma, därom lär väl knappt kunna råda något
tvifvel. Förutom de tvänne uttalanden, som här ofvan jämförts,
skulle åtskilliga andra beröringspunkter kunna påvisas.
Att denna uppsats* om kyrkostyrelsen, som jag funnit i de
Wallqvistska Strängnäs-papperen, är rik på originella idéer och
uppslag, finner den intresserade läsaren strax. I den första para-
grafen utredes på ett mycket tilltalande sätt förhållandet mellan
stat och kyrka enligt deras »rätta begrepp». »Stat utan kyrka
vore en ateistisk och kyrka utan stat en fantastisk samman-
sättning». Andra paragrafen går bl. a. till rätta med den orim-
ligheten, att kyrkan skulle vara lika med det andliga ståndet och
staten lika med lekmännen. Tredje §:en innehåller en historisk
framställning om statskyrkogemenskapens uppkomst i Konstantin
den stores dagar, och denna historik är alltigenom så anti-Vere-
liansk som möjligt. Det största felet med denna gemenskap
åskådliggöres så, att staten säges ha varit en lydande kropp med
ett befallande hufvud, kejsaren, kyrkan åter en högstrålande kropp
med ett underdånigt hufvud, biskoparne. Vidlyftigast är den
fjärde §:en, som fortsätter historiken fram till författarens dagar.
Den torde ock utgöra kärnan i hela afhandlingen. Den sista
§:en om botemedlen äger äfven ett stort intresse, men den synes
hvila på en något för stor optimism och sangvinisk tanke om
effekten af de föreslagna reformerna. Dessa röra sig alla omkring
den tanken, att sådan kungen är, sådant är ock folket, »ad exemplum
regis totus componitur orbiö», h vilket visserligen är en stor san-
ning, men författaren saknar gifvetvis utvägar att garantera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
