Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - G. Aulén. Martin Erik Ahlman år 1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UEDDKLANDEN OCH AKTSTYCKEN 29 1
visshet. Om ganska få saker skulle vi kunna fälla något om-
döme, och om än färre eller nästan inga ett säkert. Och om
alt annat, som vi lärt och hört skulle vi tiga, eller endast
säga: jag har hört, lärt så. Äntiu mera, vi upmanas af dem
som omgifva oss, af sjelfva våra lärare till djerfhet att fälla
omdöme. De vänja och ofta tvinga oss, at såsom oryggeliga
sanningar förr än vi kunne fatta dem, efterstafva sina egna.
När vi då hunnit så långt, at vi kunne fatta dem, ha de re«
dan naturaliserat sig med oss och blifvit våra egna. Denna
djerfhet a t döma före vi med oss från barndomen till de andra
åldrarna. Vi måste i dageliga umgänget fälla så många om*
domen, huru skulle vi, om vi än någon gång tvifle om vår
infallibilitet, täncka noga, skärskåda alla? En sak har så
många sidor. Vi hafva så mycket at lära, huru skulle vi
kunna öfvertänka alt? Och skola vi så länge vara okunniga,
tils detta skedt? På detta sätt vänja vi oss vid, och äfven
ursägta denna vanan, at på god tro eller efter en flygtig
öfverläggning eftersäga andras meningar.
§ I [3]- Några de vanligaste fördomar upräknas,
I vidsträcktare bemärkelse kunde vi kalla nästan alla
den ouplysta allmänhetens och största delen af de lärdas och
så kallade tänkares omdömen — fördomar.
1 ) / omdömen om andra menniskor är det en fördom^ då
man värderar dem efter utseende, manerer eller yttre omstän-
digheter, ty häri består ej menniskornas värkeliga värde, som
bör sökas i skickeligheten at inse och kunna utöfva sina plig^er
och förnämligast i viljan att göra det
Äfvenså är det ^n fördom, då man dömer från en eller
annan enkel gerning, hvars motiver man kanske icke känner,
till andras caracter. Och låt [vara] gemingen är värkeligen
ond, så kan likväl en värkeligen ond gerning någon gång
göras af en som annars icke är elak. Lxist förutsätter vana
och färdighet. En karl kan en gång utan ordsak bli ond,
utan at därföre vara het.
Fördom är det också, när man gör dylika slutsatser.
Den karlen känner ej Latinen, ergo har han inga kunskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
