Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Scholz, R. Die Publizistik zur Zeit Philipps des Schönen und Bonifaz VIII. Anm. af E. Falk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37<
ORANSKNOfOAR OCH AKMÄLMINOAB
Nära besläktad med denna skrift är en annan, äfven
anonym: Quaesiio de potestate papae: rex pactficus. Men den
går ännu längre i betonandet af konungadömets själfständighet
och betydelse. Kristus, som sjäU försmådde all världslig makt,
erkände kejsarens öfvervälde i världsliga ting och betalade
honom skatt. Påfven, Kristi och Petri efterträdare, har q
fått någon världslig makt; han är kristenhetens andlige fader,
•ej dess herre. LOse- och bindemakten bör fattas rent andligt.
För sin andliga verksamhet behöfver kyrkan staten, som är
grundvalen för all rätt. I denna skrift framträder en tendens
att ej blott häfda statens stälfständighet utan äfven dess öfver-
välde. Härigenom pekar den framåt mot MarsiUus af Padua,
som skulle konsekvent genomföra tankegången.
Den förnämste teoretikern pä det kungliga partiets sida
är emellertid JOHANNES Parisiensis (berömd teologisk skrift-
ställare, t 1306), I sin skrift De potestate regia et papali Mipp-
tager han hela frågan om den andliga och världsliga maktens
förhållande till hvarandra till grundlig vetenskaplig behandling.
Han framträder här såsom en motståndare till Aegidius och
Henrik af Cremona, mot hvilka han polemiserar.
Alla de trogna bilda, säger Johannes, ett samhälle, hvars
hufvud är Gud, hvilken insätter påfven och kejsaren att hand-
hafva den andliga och den världsliga makten.. I öfverens-
stämmelse med Quaestio in utramque partem vill han, att
.dessa skola vara stränga skillda åt. Att han sökt skarpt och
konsekvent genomföra denna åtskillnad, däri ligger Johannes
största betydelse.
De andligas verksamhet är, enligt Johannes, rent spiri-
tuell, den har endast moraliska verkningar. Denna tanke
genomföres i fråga om jurisdiktionen. Prästerna kunna ej
utöfva någon världslig jurisdiktion; de hafva ej någon makt
att meddela materiella eller kroppsliga straff, endast andlig
censur. I blandade mål (t. ex. ocker), där ett brott mot världs-
lig lag var förenadt med en synd mot Guds bud, hade kyr-
kan endast att meddela andligt straff men i öfrigt låta världs-
lig domstol straffa. (Härigenom afvisas Aegidius* anspråk på
domsrätt för kyrkan »ratione peccati»). Johannes närmar sig
här den modärna uppfattningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
