Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - S. Bring. Fördraget i Altranstädt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMUEL TiKINTr
ringaktning för andra sakskäl än svärdets» — »särdeles
utmärkande för Karl XII:s statskonst i all dess drastiska kraft och
oberäknelighet».1 Frågan är naturligtvis svår att exakt besvara,
då Karl XII sä ytterst sällan yttrade sig om sina planer och i
detta fall ej ens antydt sin mening. Man är sålunda hänvisad
blott och bart till hans handlingar för att ur dem söka draga
några slutsatser. På den vägen kan man visserligen ej komma
till något absolut slutgiltigt resultat. Men först sedan alla andra
förklaringsgrunder försökts och visat sig ohållbara och absurda,
då först har man rättighet att som en sista utväg tillgripa
nycken som »ledande» motiv. En nyck kan vara orsaken till Karl
XII:s fordran på religionsfrihet för schlesierna, om han förut
eller efteråt ej haft något intresse för protestanterna och deras
sak. Ar det möjligt att framleta några dräg, som bevisa
motsatsen, då kan och bör man åtminstone draga i tvifvelsmål, att
nycken är orsak till hans begäran.
I sitt svar på den sekreta propositionen vid 1697 års
riksdag gjorde Sekreta Utskottet med anledning af den s. k.
Rys-wicks-klausulen2 en hemställan till konungen, att »eftersom den
evangeliska religionen såväl vid Rhenströmmen, uti Ungern,
Schlesien och på flera ställen förtryckes och utrotas», så täcktes
han så mycket som möjligt taga sig an trosförvanterna och
deras nöd. Och i sina enskilda besvär yrkade prästerskapet
detsamma.3 Impulsen var gifven, och när Karl XII 1703 trädde i
underhandling om förbund med Preussen, blef också en
försäkran till den protestantiska religionens skydd en af de artiklar,
man snart blef enig om. Man ansåg den till en början så
viktig, att den skulle sättas i spetsen för hela traktaten, men af
hänsyn till kejsaren inrycktes den i stället i den separata
artikeln.4 Dess i:sta paragraf innehåller dels en allmän
öfverenskommelse angående den evangeliska religionens hägn och
försvar »emot alla hemliga försåt och stämplingar af de påfweska»,
dels ett löfte af de båda konungarna att gemensamt försöka
1 E. Carlson, anf. arb., s. 30 och 4.
- Den bestämmelse i freden i Rvswick 1697, enligt hvilken
romersk-katolska religionen i alla de af Frankrike återlämnade områden skulle förblifva
i det tillstånd, i hvilket den vid fredens afslutande befann sig.
3 Höjer, Af., Om Karl XII:s myndighetsförklaring och 1697 års riksdag.
Stockholm 1866, s. 36 och 51.
4 Carlson, E., Sverige och Preussen 1701—1709. Stockholm 1880, s. 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
