Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - P. H. Brown. History of Scotland, vol. 2. Cambrigde 1902. P. H. Brown. Scotland in the time of queen Mary. London 1904. Andrew Lang. John Knox and the Reformation in Scotland. London 1905. J. P. Whitney. The Reformation. London 1907. Thomas M. Lindsay. A History of the Reformation, vol. II. Edinburgh 1907. J. H. Shepherd. Introduction of the History of the Church in Scotland. London 1906. Anthony Mitchell. A short History of the Church in Scotland. London 1907. Anm. af E. L—ll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68
GRANSKNINGAR OCII ANMÄLNINGAR
dana gärningar, emedan mitt hjärta blöder vid tanken därpå.
Måtte Gud förlåta mig det!» En natt sedan drottningen
förtroligt samtalat med Darnley, påminde hon sig plötsligt, att
hon skulle på en maskeradbal i palatset. Några timmar
härefter blef Darnley strypt i sin säng, och huset sprängdes i luften,
för att utplåna alla spår af mordgärningen. Tre månader
härefter vigdes Maria Stuart i Holywoods kapell vid sin makes
mördare 1567. (Frågan om Marias medbrottslighet i sin makes
mord beror framför allt af den af alla katoliker bestridda äktheten
af hennes i hennes schatull funna brefväxling med Bothwell.
Enligt tysken //. Breslaus ingående pröfning skulle blott det
andra, visserligen mest komprometterande brefvet vara
förfalskadt, hvadan hennes direkta delaktighet i mordet ej är säker,
men väl hennes äktenskapsbrott med Bothwell.)
Dagen efter fanns följande ord uppspikade på palatsets
port: »Folket säger, att giftermål i maj blifva olyckliga».
Denna hotande spådom, liksom Knox’ profetiska ord, att »de
ogudaktiga skola dö», skulle snart gå i fullbordan. De
protestantiska lorderna reste sig, och blott en månad efter sitt giftermål
med den råe och brutale Bothwell red Maria Stuart som fänge
in i Edinburg, öfverhopad af pöbelns smädelser och rop af:
»Bränn häxan». Framför hennes fönster vajade ett banér, som
föreställde den dystra bilden af hennes man och son ropande
på hämnd. Halft vansinnig af fruktan och ångest undertecknade
hon nu en handling, hvari hon afstod kronan åt sin son. Fem
dagar därefter kröntes Jakob VI. Protestanterna voro de
segrande. Det var John Knox, som predikade vid kröningen.
»Prisad vare Gud», skreko protestanterna, »våra fiender äro
slagna». De sista resterna af katolicism afskaffades nu,
reformationens formliga lagliga erkännande följde genom ett beslut af
ständerna och den nye regenten grefve Moraey, Marias
halfbror, och det bestämdes, att konungarna vid sin kröning skulle
aflägga ed på att upprätthålla den sanna religionen, såsom den
bekändes af skotska kyrkan, och undertrycka allt, som vore
stridande däremot.
Men det var, som om Marias fall och protestantismens
triumf minskat Knox inflytande. Aldrig mer skulle han komma
Maria att gråta. Han hade förlorat den motståndare, som han
under någon tid åtminstone stått ensam emot. Han var ej
mer så bemärkt, och han klagar också öfver att vara försum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
