Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Uppsatser och Undersökningar
- Emil Liedgren. J. O. Wallins ungdomsutveckling, betraktad med hänsyn till hans senare verksamhet
- III. Uppsalatiden (1799—1804)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. 0. WALLINS UNGDOMSUTVECKLING
57
han. Äfven följande år talar han i verserna Till mina
barndomsvänner i Tuna om sin längtan efter en plats »bland Dala
komministrar».
* *
*
Strax före promotionen hade hans dikt Röst ur grafven
(vid studenten och bergsmannen Dan. Ant. Ströms död) införts
i Upsala Tidning (den 10 juni 1803).
I själfva strofformen ansluter den sig till Franzéns
Människans anlete, i ordval och stämning äfven till Lidner. Den döde,
hvars »röst ur grafven» talar i dikten, är en af dessa känslofulla
ynglingar med ett kanske rätt tvifvelaktigt rykte men med ett
hjärta, hvars rena grund väl tål både Guds och människors
blickar:
Ej i middagsglans kan skina
Blommans fägring, som bjöds tvina
I sin morgonstund:
Då, en ynglings fjät ej klandren,
Skåden tålsamt, I som vandren,
Blott hans hjertas grund I
Men på samma gång, som inflytelserna från samtidens
sentimentala dyrkan af hjärtat tydligt framträda, visar sig äfven en viss
mera gammaldags ifver att taga det erbjudna allvarliga
tillfället i akt och säga några väckande och manande ord till den
dödes kamrater. I detta afseende är dikten ett slags preludium
till Wallins psalm Vid en ung människas begrafning (N. Ps. 494
»Stanna, ungdom, och hör till»), delvis äfven till
frestelsepsalmen »Vaka, själ, och bed». En välbekant bild i den sistnämnda
psalmen möta vi redan här:
Skön, förföriskt skön på stranden
Vinkar nöjets ros, men handen
Såras af dess tagg...
Det talas också om »den hala gunsten af din lycka» och om
»dunsten af ett firadt namn» — jämför 210, v. 5, 6, 7 — och
den dödes vänner manas att i stället för dylika förgängliga ting
söka sanningen och dygden1 — skatter, som ej ens döden kan
fråntaga oss. Lika eklektisk, som dikten är med afseende på
innehållet (med dess blandning af sentimentalt öfverseende och
1 Jämför Jeunesserordens valspråk: Sanning och Dygd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1910/0065.html
