Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Emil Liedgren. J. O. Wallins ungdomsutveckling, betraktad med hänsyn till hans senare verksamhet - III. Uppsalatiden (1799—1804)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
EMI Fi LIEDGREN
studier. Hans boklån i Västmanlands-Dala bibliotek äro också
af uteslutande humanistisk art.1 För exegetiken gåfvo
Ting-stadius och Dahl i sina föreläsningar vissa riktlinjer, de voro
också innehafvare af teol. doktorsvärdigheten och "alltså s. a. s.
legaliserade som läromästare för unga prästämnen. Teologiska
fakulteten hade denna tid föga anseende, utom de bägge pro*
fessorerna Almqvist, Erie Jonas och. Erie Abraham (den senare
professor 1802), samt Samuel Ödmann (prof. 1801) voro dess
medlemmar både i fråga om begåfning och kunskaper föga
betydande.
Den bildning, som denna tids unga magistrar förvärfvat,
var nog i allmänhet ganska ensidig och ytlig. Geijers
ungdoms-bref visa, huru ringa han skattade universitetsstudierna, sådana
de i allmänhet bedrefvos — utan intresse för annat än karriären,
och i Israel Hvvassers skildring af sin studenttid möta vi också
en hård dom öfver den dåtida studentgenerationens brist på
verkligt ideellt patos. Men denna brist hindrade ej den naiva
lärdomshögfärden att florera — tvärtom. »De beprisade
hvarandra ... för kunskaper i philosophi, mathematik och de
clas-siska språken samt för förmågan att tala och skrifva latin, men
andra kunskapsarter, såsom historien och ännu mer
orientalis-men och botaniken, ansågos med förnäm missaktning. Denna
missaktning sträckte sig äfven till de högre Faculteternas
studier, isynnerhet till de theologiska och de juridiska. Ehuru flere
af dem (Hwasser talar om sina bröders kamrater och samtida,
som läste på filosofiska graden) hunnit mogen ålder, hade dock
få bestämdt valt sin framtida lefnads kall och bestämmelse. På
de olika samhällsområdena sågo de utan kärlek och nit, endast
sökande löften om befordran, utkomst och lycka.»2 Det är i
själfva verket naturligt, att en tid som denna, 1800-talets första
decennium, i hög grad skulle bidraga att skapa strebertyper:
den tid, som blifvit kallad resignationens, ägde ju intet
samlande och lyftande lösensord för ungdomens obrukade krafter,
och följden blef, att de egoistiska böjelserna desto mer ohejdadt
utvecklade sig. Erinrar man sig detta, blir man mildare i sin
dom öfver de knappast vederläggliga vittnesbörd om en viss
fåfänga och i samband därmed framträdande opportunism, som
Wallins egna ord och handlingar ej så sällan tyckas afgifva.
1 Västm.-Dala biblioteks utlåningsjournal 1802—1826.
’ Valda Skrifter af Israel Hwasser, sid. 99 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
