Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFÖRANDET AF SVENSKT KYRKOSKICK PÅ GOTLAND
1 1 5
skulle behöfva iakttaga »pluralitatem votorum», så framt
det befinnes, »att de emot disputerande affekten mera lyda än
skäl och argument». Tydligen spelade affekten ofta in vid
afgörande af konsistorialärendena. Brodinus begäran kan ju
förefalla egendomlig. Sedd i den tidens ljus blir den dock icke så
sällsam, som den kan tyckas. Ty faktiskt hade biskopen i de
svenska domkapitlen varit den egentligen afgörande och hans
kapitularer mera betraktats endast som rådgifvare. Endast så
småningom hade kapitelmedlemmarna blifvit verkligen röstägande.
Men äfven efter den tiden ansågs det icke oskäligt, att biskopen
genom att äga ett större antal röster ändock kom att erhålla
det vida öfvervägande inflytandet vid afgörandet af
domkapitelsärenden. Så t. ex. skulle enligt Rudbecks kyrkostadgar
biskopen hafva 4 röster, de förnämsta andra medlemmarna 2 hvar,
under det att de öfriga endast hade en} Denna biskopens
ställning i sitt kapitel såsom den faktiskt afgörande gjorde ock, att
Axel Oxenstjerna kunde anmärka vid ett tillfälle i rädet 1644,
att det i kapitlen icke tillgick såsom »i andra collegiis», att
ärendena afgjordes efter röstpluraliteten. Den närvarande
ärkebiskopen Paulinus invände då, att sanningen icke afgjordes
genom röstpluralitet. Det var nog den åsikten, som biskoparna i
allmänhet ville drifva under denna tid för att såmedelst samla
makten i egna händer. Erkännas måste, att de gotländska
superintendenterna under den tid, som här är föremål för
behandling, i detta afseende handlat fullt lojalt.
Hvad Brodinus begärt, ansåg generalguvernören emellertid
vara »en sak af tämmelig consideration», hvarför han ville taga
frågan i närmare öfvervägande och därefter afge slutförklaring.2
Någon sådan hördes dock aldrig af.
Den nya konsistorialformen hade tillämpats, utan att man
sökt eller erhållit kunglig konfirmation därpå. Det gjorde, att
opposition mot förändringen icke uteblef. Fördenskull beslöts
d. 10 apr. 1668 att ingå till k. m:t med begäran, att den
konsistorieform, som »med hela cleri consensu» upprättats, måtte
erhålla k. m:ts stadfästelse, »på det således alla smädemunnar
måtte tillstoppade blifva».3 Sådan stadfästelse följde också i
den kungliga resolutionen på det gotländska prästerskapets riks-
’ Anjou, Svenska kyrkans historia, s. 191, 236.
2 Bååts res. d. 5 mars 1659. V. A.
3 Prot. d. d.
Kyrkohist. Årsskrift 1910. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
