Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. LEVIN
Regeringen hade ju anbefallt öns invånare att låta sina
barn, om de ville se dem befordrade till ämbeten och tjänster
på fäderneön eller eljest i riket, studera i svenska skolor och
gymnasier och vid svenska akademier. Så mycket viktigare
var det då, att den gotländska ungdomen redan här i Visby
kunde inhämta de första kunskapselementerna för att så lägga
grund för vidare studier. Här borde den också få göra
bekantskap med svenskt språk och svensk kultur.
Emellertid befann sig skolan med det ringa ekonomiska
understöd, den kunde erhålla af allmänna medel, och under den
tryckande fattigdom, hvari öns invånare lefde, länge i en
tämligen prekär ställning. Jag har nämnt, att redan den danska
regeringen ålagt allmogen att göra sammanskott till understöd åt
skolbarnen. Men allmogen vägrade nu att lämna den vanliga
hjälpen. Prästerskapet begärde därför i sina riksdagspostulat
1649, att k. m:t ville förmå allmogen att fortfarande på sätt som
hittills understödja skolans verksamhet, »på det de, som fattiga
äro och likväl gärna vele något framsteg i sina studier vid
bemälta skola göra, måge därmed varda bisprungna och
fort-hjälpta.» K. m:t förklarade sig hålla det för ett kristligt verk,
att de fattiga, som gärna vilja »sig uti sin kristendom och
andra bokliga konster förkofra och likväl för medellöshet däruti
studsas, varda gripna under armarna och hulpna.» K. m:t såg
därför gärna, att allmogen fortfarande godvilligt gjorde
sammanskott till det behj ärtans värda ändamålet. Men enär ett sådant
understöd vore att anse som »en själfvillig eleemosyna och icke
bör med tvång utpressas», så förlitade sig k. m:t på
prästerskapets »discretion» att vid utkräfvandet af denna hjälp taga
hänsyn till vederbörandes förmåga att erlägga den. Slutligen
förklarade sig k. m:t hysa den tillförsikt till superintendenten,
borgmästare och råd samt vederbörande lärare, att de »utan
någon väld och otillbörlig respekt» rättvist utdela det
insamlade, så att de fattiga, som äro bekväma till studier och ha
lust därför, måtte varda befordrade. Landshöfdingen borde
»dem samtligen allvarligen tillhålla och obligera» därtill.1
Med anledning af det understöd, som under den danska
tiden utgått från Visborgs slott till de fyra skolpiltarna, som
uppvaktat med sång i slottskyrkan, liksom ock till skolmästaren
1 K. m:ts res. d. 3 apr. 1649. V. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
