Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
HERMAN LUNDSTRÖM
[.Aftonen d. 20 Febr. i8o6.\
Agende.
1. Nyttja tiden; gå bittida op om morgonen;— tidigt till
säng om aftnarna.
2. Viss plan i mina gjöromål:
Efterse inspiciendi; — Decanats gjöromål, Censure; Theol.
symbolica; Kyrkohistorien, Hebræiska; Græska.
n. b. Ej gjöra till hufvudsak, det som är bisak.
n. b. Inskränka, så vida möjligt är, mitt umgänge i
spelsällskap och andra onyttiga sällskap.
1806 d. j Martii. Onsdags morgon kl. Va 10.
Olyckligt, dåligt är att ej följa någon grundsats, utan
hugskott, infall och en blott mechanisk sinlig drift.
I en så usel sinnesförfattning, omtalar man det, som bör
förtigas, är trög och ohågad för de gjöromål, som ens pligt
fordrar — försummar allt, hvartill man ej drifves af nödtvång —
och föres till randen af ett sluteligt fördärf, om ej försynens
allmagt och förbarmande räddar oss därifrån.
Man fattar väl stundom en god grundsats, men värkställer
den ej; och råkar därigenom i den olyckliga, högst olyckliga
belägenheten att förtvifla om sig sjelf, om mänsklighetens värde
och bestämmelse.
Dock dessa och alla andra möjeliga yttre oordningar härleda
sig från ett enda gemensamt ursprung; från det, att man skattar,
värderar mer sin sinlighet och sjelfviska begär än det moraliska
goda och sanna, mer sin sjelfviska jag, sin lägre sinliga jag, än
sin inre, andeliga jag — ämnad att genom tro på Gud och
lefnad därefter bli förenad med Gud — himmelskt god och
evigt lycklig.
Människjan söker egensinnigt sin förnöjelse, sitt enda och
högsta goda i sinliga förnöjelser — men just då hon ej frågar efter
något annat och högre än att njuta och sysselsätta sig idel med
sådant, som plägar förnöja — saknar hon all inre, värkelig
förnöjelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
