- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Elfte årgången, 1910 /
196

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 I O HERMAN LUNDSTRÖM

mer göra än a) inför Herran erkänna våra synder och förseelser,
både i yttre och inre afseenden, h. e. både såsom kärlekslöshet
mot Gud och nästan, och tillika såsom stridande mot Guds
heliga ordning, som altid ogillar, hvad som oförnuftigt är, b) så
specielt oss är möjligt, i Jesu Namn (h. e i tron på Hans kraft
och bistånd) besluta att försaka det, som är oss till förargelse.

Den i‡—ij Febr. 1821.

/. Ack! Hur olika skulle jag icke upfört mig i monga,
monga ting och omständigheter, om Guds kärlek då varit
boende hos mig.

2. Ja, mina åsigter, mina böjelser skulle ha varit helt olika,
äfvensom mitt yttre upförande och hela mitt sätt att vara.

j. Jag ser således helt tydligt, att jag hvarken i anseende
till min inre eller yttre människa är, hvad jag borde vara, hvad
jag såsom förnuftig och sanskyldig människa skulle vara.

Och just derföre känner jag med alla andra syndiga
människor innerligen mitt behof af en frälsare, en guddomlig
frälsare både från syndenes skuld och straff och dess herravälde,
och äfven behöfver jag taga min tillflykt till Herren Gud,
Immanuel, såsom gifvaren af all god gåfva, såsom människans, den
inre människans väsendtliga både näring och lif och ljus.

5. Nu, detta har jag känt och erkänt allt ifrån min
ungdom. — Men ack! hur litet förbättrad har jag ännu blifvit–- —

6. Hvarmed skall jag begynna, om ej med min jnre
människa? — Men, om ingen värkställighet följer därpå, så försvinna
alla andeliga rörelser.

7. Dock äfven då jag känner mig så svag, att jag nästan
är oduglig till allt, som fordrar någon ansträngning och
försakelse, oduglig att emotstå någon frestelse, hvart skall jag då i
denna min nöd fly, om ej till Allförbarmaren!!!

8. Den, som till Honom kommer, kastar Han icke ut; —
Också Herren, sökt och funnen i den ångerfulle och utan Guds
Andas nåd ohjelplige syndarens hjerta, kan göra henne till en
ny människa både till sitt inre och yttre; och det är ej
förgäfves skrifvet i Guds ord, att Herren förmår väcka Abraham barn
af stenar.

g. Dä jag har Herran inne i min själ, i tro och känsla,
så har jag ett säkert fäste och därutinnan en viss sedelig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1910/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free