Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O HERMAN LUNDSTRÖM
Men så skenbart fullständigt detta system tyckes vara,
är det dock högst bristfälligt och osammanhängande; Ty a)
vittnar all mänsklig erfarenhet, att sällhet, såsom beständig sinlig
glädje och njutning, icke allenast aldrig funnits, utan det som
värre är, att för de flästa, ja, nästan alla människor den sinliga,
timeliga existencen (isolerad från allt andeligt, ideelt och
reli-gieust lif) innehåller otaligt flera obehagliga känslor af frugtan,
oro, saknad, bekymmer m. m. än af oblandad glädje och
njutning. b) Den, som ej söker dygden för dess egen skull, eller
Gud såsom det Högsta Goda, utan blott såsom en nödfalls
tillflykt, och såsom blott medel till vinnande af en lustig,
bekymmerslös lefnad i det timeliga, han söker icke rättsligen hvarken
dygd eller Gud; — och han kan då ej finna, hvad han i orätt
och sjelfvisk d. ä. gudlös afsigt söker, c) Den, som ej söker
sanning och dygd för dess egen skull, han älskar ej det rätta;
och man ser sällan sanning och rätt, då man ej älskar den och
dess utöfning, hvaraf följer, att man skyr ljuset och vandrar i
mörkret;–—
Skapa derföre, o Gud, i mig ett nytt, rent hjerta och gif
mig Din gode, vise Ande, att jag måtte dyrka och älska dig
och Din Heliga vilja (h. e. den sanna dygden) öfver allt; och
då skall jag ej längre i det timeliga lifvets förgängliga område
söka mitt enda eller högsta goda och sällhet, ej heller så högt
oroas öfver timeliga vidrigheter och yttre lidanden, ty de
ut-gjöra ej det egenteliga, än mindre det högsta onda för mig, då
min skatt är i himmelen och mitt hjerta hvilar i Gud.
5. Evinnerligt lif, människans högsta bestämmelse är att
behålla Gud i tro och känsla; och detta kan skje, ja, för oss
svaga vekliga människor bättre skje under timeliga bekymmer,
än under medgång och nöjen —;
6. Däremot är andelig död och mänsklighetens totala
förlust och fördärf: att vara utan Gud i verlden, vore än alla
hennes dagar och stunder upfylde af idel timeliga nöjen och yttre
fördelar.
7. Tänk Dig en sannt vis, en fullkomligt Guds frugtig,
tänk Dig en god engel — skulle han väl vredgas eller bli
otålig öfver de yttre vidrigheter, som försätta dig utom sans?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
