Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uli »SJÄLVBEKÄNNELSER» FRÅN BÖRJAN AF FÖRRA ÅRHUNDRADET 217,3
täck, fastän det till sitt yttre månde synas vara ett lappri, såsom
t. ex. att gifva sin törstande broder en dryck vatten!
13. Besynnerligt: att, då man ej anser för ringa att
observera och undersöka naturen i dess ringaste yttringar hos både
organiska och oorganiska kroppar; att studera lifvets yttringar
uti dess ringaste alster, i insecter, infutionsdjur, maskar, ormar
etc. etc.; man sä föga gifver agt på naturens och lifvets
yttringar och uppenbarelser hos människan, hällst hos sig sjelf —,
uti sitt eget medvetande, förnämligast i sitt förhållande till Gud,
som är lifvets lif och grund, som från begynnelsen varit och
till evighet blifver människans lif och ljus och hela naturens
uphofsrnan och uppehållare!!! Summa: Man vill lära känna allt:
utom sig sjelf.
I. J. N. Sönd. f. m. d. ‡ Julii iSjo.
1. Ack! hvad vi äro stygge, då vi ej lefva i tron på Gud
och den Han sändt: Jesus Christus.
2. Den gudlösa egoismen drifver oss då icke allenast att
begå fel och brott, utan den besmittar äfven våra förmenta
dygder och bästa gärningar! Så t. ex. sker under otron, att
mina gåfvor till fattiga äro kärlekslösa, förenade med knorr och
bitterhet, de stunder jag ej har Jesum, den himmelska kärleken,
i mitt hjerta!
Item, då jag under otrons stunder händelsevis kommer att
discurera med medmänniskor öfver religions saker, sker det
lättsinnigt, och om därvid stundom jag lifvas af intresse och
enthusiasme, sä finner jag efteråt, att till min stora blygd, mitt
interet och enthusiasme mindre härrört af innerlig, helig vördnad
och kärlek till Gud och Jesus än af ett hemligt begär att lysa
med mina kunskaper —. O, hvilket gement coquetteri!
3. Item: är jag under otrons stunder nästan caracterslös!
Nullitet och lättsinnighet råder i mitt inre och utbryter i
lättsinnigt, fåfängligt sladder utan förnuftig afsigt, om ej för att
förströ min inre tomhet och ledsnad, också att roa andra — och
dymedelst att vinna människopris. Dock: hos förnuftiga
människor förlorar man genom allt slags egoistiskt coquetteri, mer
än man vinner hos dårar —. Och hvad som värst är: i den
mån man söker människopris, skiljer och aflägsnar man sig ifrån
Guds nåd!
Kyrkohist. Årsskrift 1910. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
