Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uli »SJÄLVBEKÄNNELSER» FRÅN BÖRJAN AF FÖRRA ÅRHUNDRADET 211,3
4. Men därigenom, att de olärde religieuse alltid tänka Gud
såsom en personlig Gud, = såsom historisk och persotilig Jesus,
så hafva de sin Gud och frälsare oändeligt mer lefvande hos sig
både i minne och si?ine, än de sig inbillade lärde, som anse
Gud såsom en blott föreställning och tanke.
nb Äfven Schelling observerar, att vi måste dyrka Gud
personligen.
5. Man kan hafva Gud, frälsaren, ganska klart uti idéen,
äfvensom klart inse sitt innerliga behof af Jesus såsom frälsare
och saliggörare; uti denna uplysning och lefvande insigt finner
och människan tillräckligt motif att kunna fästa sin
uppmärksamhet och tro och förtröstan vid Jesus Immanuel; men all
denna evangeliska uplysning oagtadt, har man äfven ännu qvar
sin förmåga att qvarblifva i sin otro och gudlöshet. Och då
man sålunda icke fäster sin upmärksamhet, sin tro och
förtröstan vid den uppenbarade insedda evangeliska sanningen, så
försvinner den. Summa: Man ser ej mer det föremål, från hvilket
man bortvänder sin upmärksamhet; man ser ej det, man icke
vill se!
6. Derföre kommer det icke så mycket an på förståndets
uplysning, som icke fast mer på hjertats alfvare och redlighet
att fästa tro på det insedda evangelium.
7. Ej förr än vår kunskaps tro blifvit lifvad af Guds
kärlek, blifver den varaktig och fast och saliggörande.
8. Ifrån min barndom och i:sta ungdom sökte jag Gud
för att finna ett skydd och tillflygt för all den margfaldiga nöd,
som jag då redan såg öfver allt hota min arma, sinliga och
timliga varelse; därefter och då jag af erfarenheten, egen så väl
andras erfarenhet, öfvertygades om, att ingenting i verlden
förmår gifva vårt hjerta, vår inre människa frid och förnöjsamhet,
utan dygden —, så sökte jag Herran för att kunna bli dygdig;
jag sökte väl i bägge dessa fall, på mitt sätt, Gud upriktigt,
såsom frälsare och saliggörare; men i allt detta sökte jag mer
mig sjelf än Gud och lifvet med Gud; jag sökte väl Gud såsom
både frälsare och saliggörare, men ej såsom mål utan
egänte-ligen såsom blott medel till vinnande af egoistisk vältrefnad,
men ej för att vinna andeligt, evigt, religieust lif. Jag sökte
Gud, men blott för nöd skull, egoistisk nöd, ej af andeliga
behof — —! Derföre, så fort som känslan af timelig nöd och
af samvetsförebråelser lindrades eller uphörde, så uphörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
