Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - I. Påminnelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rosén, påminnelser 247
(Joh. 3: 29, 30; Cant. 5: 7). Och den siälen, som fått öpning i
den inra och gena wägen til Medlaren sielf och ser sig likwäl af
lättia och fruktan tilbaka efter swaga medel, hon håller sig owärdig
till den nåden och tilwäxten, som Gud henne gierna förlänt hade,
och kan lätteligen falla i naturen tilbaka.
§ 16. Widare (d) så ligga den största dehlen af menniskiorna
1 den tanckan eller dwahlan, at deras kyrko-tienst är en Guds-tienst.
Därföre bör man med ord och gierning wäcka på dem, at de måga
stå up och med alfware söka Guds rike, som inwertes är (Rom. 14:
17) och består intet i ord, ceremonier och Utwarfes wärk (1 Cor.
4: 20, Col. 2; Luc. 17: 20, 21; Gal. 2 sqq).
Jag hoppas, at mången siäl lärer söka något ewigt godt til sin
fördolda hungers stillande, sedan de falska stoderna blifwa henne
genom Guds krafft undanrykte. Kyrko-tiensten är en däribland
och blifwer bestraffad däraf, at trogna fortgående siälar skilja sig
derifrå och dess bättre utöfwa, i tro och kiärlek, en sanfärdig dägelig
guds-tienst in- och utwärtes, med allt hwad de täncka, begiära,
tala och giöra; åtniutandes därunder frid och frögd i den Helga
Anda, då blott tempel-christna äro tohme af Andans fruchter och
himmelska håfwor (1 Reg. 18: 21—24 sqq).
§ 17. Den som nu således af kiärlek til Gud och
menniskio-siälar afskiljer sig från den allmänna kyrko-tiensten, åtlydandes
Guds bud, fast än det drager honom korss och lidande uppå, huru
skall den säijas förachta Guds ord? Herren öpne de blindas ögon!
2 Kon. 6: 20. dfrSf-jjJ*
Cap. 2. Om Guds uppenbarelser.
§ 18. När wi bekiände, at Guds frja godhet och lius icke så
bundit sig til wåra öfningar med prediko-åhörande, den Helga Skriffts
läsande och betrachtande, så at han dessutan icke skulle hemsöka
siälar med sin Andas werkning och goda bewekelser, offta helt
oför-tänckt, anförde C[onsistorium], »at sådant kan wara wåra phantasier
och satans ingifwelser, ty Gud will intet utom Skrifften wärcka i
siälar; omedelbara uppenbarelser hafwa nu uphört, förutan dem,
hwarmed satan förförer til ond lähra och onda giärningar».
§ 19. Wårt sinne härom må (genom Guds hielp) tydeligen
uth-tryckas med följande påminnelser:
a) Guds kiärlek i Christo til menniskio-siälar kan intet berga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
