Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - III. Om Gudstjänst och Kyrkotjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, OM GUDSTJÄNST OCH KYRKOTJÄNST
29
Den yttre naturen förekommer siälen så1 pinsam och qwäljande,
at2 hon hälst önskade få blifwa inne (eller hemma) hos Gud, hwilket
bättre wore. Hwad man i den H[eliga] Skrifft tilförene läsit om Guds
kärlek, det äger, ser, känner och utöfwar man tå sielf. Bese Ps.
18: 2, 3; Rom. 5: 5, Ps. 34: 9; i Joh. 4: 19; i Petr. 1: 8).
NB Min oförtrutne läsare lärer icke akta det för tungt at i
bibelen upsöka dessa och följande Skrifftenes rum. Jag hade wäl
afskrifwit dem här nedan, så framt iag icke befarat, at en altför
widlyfftig inlaga skolat förorsaka läsarena någon ledsna.
Jag "går nu widare at anföra flera exempel af den inra
guds-tienstens heliga öfningar, nemligen det är ock en gudstienst.
b) när man låter sig af Guds h. kraffter widröras och försättias
1 wördnad för hans maijestätiska närwarelse och indragas i stilla
häpenhet och förundran öfwer hans underliga lius. I hwilket
tillstånd man stundom icke kan öpna sin mund, eij eller wända sin
öron at höra eller ögon at se något, utan man förblifwer tå tryggast
och saligast i wördsamt aktgifwande på den högstas närwarelse
(Hög. Wis. 5: 4, Hab. 2: 20; 1 Petr. 2: 9; 1 Kon. 19: 12). Widare,
c) när man i tröstlösa tilstånd och andelig hungers nöd (då
Herrans ord är dyrt och rart i landena) betror sig åt Gud, låter sig
nöija med hans nåd, åstundar och förbidar hans hielp (Jac. 5: 7, 11;
2 Cor. 12: 9, Ps. 123; i Sam. 3: 1, 10; Joh. 6: 68, 63). Sammaledes
öfwas en inwärtes gudstienst,
d) när man i försökelse-stunder (tå wähl förelägges) friwilligt
faller med sin hog på det, som Gud will, och otwungit utkorar
Herran allena, förkastande det skenfagra goda (heder nöije och interesse
på jorden), oaktat man förut ser, det man wid Guds wiljas giörande
kommer i wanära, fattigdom och timmeligit elende (Ebr. 12: 2,
Sir. 15: 18; 2 Mac. 6:27, Luc. 9:23). Ännu et exempel af den
sanna gudstiensten,
e) när man wid andelig eller lekammelig hielps och gåfwors
undfående och åtniutande böijes innerligen til Gud och erkänner hans
godhet, makt och wishet, som det goda gifwit hafwer, wiljande gärna
igengifwa Herranom icke allenast dessa gåfworna utan ock alla de
andra, siäl och kropp etc. (Ps. 107; Apoc. 7: 10, 12; cap. 15: 3).
Si, detta och mera, som af Guds anda inwärtes tilwärkas i en
trogen siäl, såsom at man i sanning hafwer sin lust och nöije i Gud
1 T. 269 b, utkastet i N. 19S0 f, N. 1980 c (dä så); saknas i V., L., S.,
T. 269 och N. 1980 1.
2 Samtliga utom L. och T. 269, som ha sä at.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
