Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - III. Om Gudstjänst och Kyrkotjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, OM GUDSTJÄNST OCH KYRKOTJÄNST 271
Hafwer man tilförene begifwit sina lemmar och kropps krafter
svn-dene til tienst at lyda henne, så är det nu ens fägnad at få wara
Gudi upoffrad med hwar enda blodsdråppa (Rom. 6: 16, 19; Baruch
4: 28), Herren gifwer ock dem willigom tilfälle och förmågo at
således i honom förrätta en sann utwärtes gudstienst, hemligen och
offenteligen, androm til gagn och upwäckelse, så at hans namn
därigenom blifwer kunnigt, ihugkommit och prisadt. Se Jac. 1: 26, 27;
i Petr. 2: 9, 12).
c) En utwärtes gudstienst förrättas ock Gudi til behag, tå man
i förföljelses tider förhåller sig redeliga utan skrymtan eller
menni-skio-fruktan (Math. 10: 28). De tre män i ugnen firade en kostelig
gudstienst (utwärtes och offenteligen) därmed, at de icke wille effter
det kongeliga placatet ära det stora gyllene belåtet, utan häldre
undergingo dödsdomen och den yttersta lifsfaran (Dan. 3).
Likaledes Daniel, då han i förföljelses tiden, så wäl som eljest, lät up
sin fenster åt Jerusalem, tilbedjande Gud allena, men intet konungen,
såsom budit war; ty med slikt oförskräkt upförande bekände Daniel,
at Gud war honom kärare än egna lifwet och Herrans bud i högre
estime än menniskiors tycke och syndiga förordningar (Dan. 6
cap. Jämför Gal. 2: 5, 14; Act. 21: 13 och Stycker af Daniels bok
om Bel i Babel). Nu min kära läsare, hafwer tu sielf utöfwat en
sådan utwärtes gudstienst, som här beskrifwes och gifwes prof
uppå, så lärer tu snart medgifwa, at denna dageliga öfningen
kostar något mera på gamla Adam, än at med werlden i godt mak
aflägga sit compliment eller dagswärke i kyrkan. Detta oaktadt
tiltalas och straffas sådane trogne Guds tienare, likasom wore de
den sanna gudstienstens föraktare. »Herre skaffa ena hielp, at
man frimodeliga lära må» (Ps. 12: 6, Ps. 44: 5, 24).
§ 7. En sann gudstienst föraktas och försummas in- och
utwärtes
a) af alla dem som ogärna tänka på Gud och så illa trifwas i hans
umgänge (såsom fiskar i lufften), emedan deras kötsliga sinne är en
fiendskap emot Gud, hwars heliga lius bestraffar deras egenkärlek
och werldslustar och således oroar deras egenwilja och är dem
pinsamt at lida (Job. 21: 14; Ps. 10: 41, Os. 8: 4, 141).
b) af allom dem, som akta Gud ringa och hafwa ingen försyn
för honom (emedan de intet röna hans dyra närwarelse), utan lefwa
och tala, likasom Herren woro långt borta, hörde eller såge dem
intet mer (Job 22: 13, 14; Es. 29: 15, Luc. 12: 45, 46).
’ L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
