- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Elfte årgången, 1910 /
56

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - IV. Om lekamligt arbete

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lO MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN

än den naturliga torfftigheten och hungeren åstadkomma kan.
Deras ande, som bör med sin wilja och behag (ingå och hwila)1 i Gud,
har förlupit sig och söker sit nöje, fägnad och lyksalighet i jordiska
ting, den ene i werldsligit anseende och beröm, den andre i wällust
och öfwerflödighet, den tredje i rostiga rikedommar. Korteligen,
hwar och en springer med sit begär in i något bedrägeligit ting,
det han anser för godt och söker at hugnas af och förenas med,
i stället för Gud, det enda goda. Nu at de måga ernå slika falska
goda saker och behålla sådana afgudar, så gjöra de sig mycken
möda, omsorg och arbete. Och när de wunnit något, och känna
likwäl, at deras begär intet fått nog, så söka de effter mer eller något
annat slag, at de dock til äfwentyrs måtte blifwa förnöjde och
stillade. Ach, om de dock weste, at intet skapadt ting, utan
den rätte Guden allena, förmår at stilla deras andas diupa åtrå,
och osläckeliga hunger, så torde de anamma nåd til at wända deras
wilja från afgudarna (mammon, buken, ambition) in i det högsta
goda. Men ty wärr, de mäste weta sådant icke. De wilja ock
intet tro, hwad Gud säger. Derföre arbeta de och släpa för sina
omätteliga begärs skul (at blifwa rike, lefwa i lust och mak,
i prakt och heder på jorden) och låta det ewigt2 fruktbara
siäla-arbetet stå orördt.

§ 3. En blott naturlig menniskia, ehwad hon bor i Japan
eller Swerge, äger ingen förening med Gud i tro och kärlek.
Fördenskull kan hon intet godt förse sig af honom, ej heller wänta någon
hielp och uppehälle utaf Guds godhet, wishet, makt och rika
förråd; utan hon måste i sin otro sielf försörja sig, ja, ock bekymras
om morgondagen, hwad hon då skall kunna lefwa wid. Ty will
hon ock gärna i sin ægyptiska blindhet samla skatter (och förråd)3
för sig och de sina til flera år.

§ 4. Af den Heliga Skrifft är uppenbart, at sådant hedniskt
arbete är Gudi misshageligit (Matth. 6: 25—34; 1 Joh. 2: 15—17;
Luc. 12: 15—31; cap. 21: 34, cap. 8: 14) och hafwer för
menniskorna mycken onyttig oro, synd och förbannelse med sig (Ps. 39: 7,
Deut. 28: 15, 38; Hägg. 1: 5—11). Ja, om än Guds mildhet tildelte
dem otrognom (såsom Nabal, 1 Sam. 25) en stor portion af jordiska
förnöjsamheter här i tiden, så blefwo de dock uslingar och fattige
på de waraktiga rikedommarna (Luc. 12: 21), och fingo icke smaka
Lambsens nattward (Luc. 14: 18—24) och Guds folkes wälluster

1 X. 1980 c; T. 269 b ingå i Gud och hioila. 2 N. 1980 c; öfriga
ewiga. 3 X. 1980 c och T. 269 b.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1910/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free